Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Stockholms teatrar. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Jæger.
MARIA SCHILDKNECHT SOM ELEKTRA.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Af CARL G. LAURIN
III
O1
jATREVS ÄTT, hur mycket har
du uthärdat! suckar kören, och
det med allra största fog, i slut-
’ orden af Sofokles’ Elektra.
Det var säkert blott därför att Elektra
var halfgudinna och låg alldeles utanför
vanliga människor som athenarna med
jämnmod hörde den framstående man, som
spelade hennes roli, med mistlursklagan
hörbar öfver hela den solbelysta väldiga
teatern, sjunga sina vilda hämndeord genom
den tragiska maskens roparformade
munöppning. Liksom vi låta Abraham ha sin
moral för sig, vare sig det rör Isaks offer
eller förhållandet med tjänsteflickan Hagar,
så betraktade grekerna ej atriderna såsom
människor i vanlig mening. En vanlig
ung flicka skulle säkert velat flytta
hemifrån, om det blifvit så tilltrassladt i hennes
familj, att fadern dödat systern —
Ingenia — låt vara i och för statsverkets behof,
och modern sedan dödat fadern för att
kunna gifta sig med sin älskare. Men
Elektra hade en så utpräglad rättskänsla
att hon ej blef lugn, förrän hon hade fått
sin bror att mörda både deras
gemensamma moder och deras styffader.
Genomläser man Sofokles’ Elektra, får
man en känsla af att dess uppförande
svårligen skulle kunna få mer än ett så
exklusivt litterärt intresse, att den vore
praktiskt omöjlig på modern scen. Äfven
en teaterchef gör nog klokt i att lägga på
sinnet de ord Sofokles låter kören rikta
till Elektra:
Ej i lifvet mänskan skörda kan
en större vinst än sansning och försiktighet.
Hugo von Hoffmansthal har kanske
sagt sig: Aiskylos, Sofokles Euripides ha
hvar på sitt vis behandlat Elektras dystra
öde, men ej ens den sistnämnde — ehuru
han lär vara allra modernast — är det dock
tillräckligt för våra förhållanden, och lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
