Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Något om den nutida folkvisans melodirepertoar. Af Johan Götlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^^<^<D%tä<tä^<^Q&<tä
NÅGOT OM DEN NUTIDA FOLKVISANS
MELODIREPERTOAR
Af JOHAN GÖTLIND
pSIsfSjED FOLKVISA menar man
W}]\ l\@A numera vanligen en visa, som
il/ V 111 lefvat eller lefver hos folket
|^^ fiQ>Jjb men som l vanliga fall ej
diktats af detsamma utan trängt ned från
samhällets högsta klasser, där den så
småningom glömts för att i obemärkthet lefva
kvar hos en minnestrogen allmoge. Men
man bör akta sig för att vara alltför säker
på denna menings absoluta giltighet. En
undersökning af våra dagars visor bland
de lägre samhällsklasserna pekar på
något helt annat. Jag har genomgått iooo
visor i s. k. skillingstryck åren 1900—1910
samt en hel del handskrifna samlingar
och har funnit, att af dessa ett fåtal
härrör från våra »kulturskalder». De
flesta ha diktats och sjungits i samhällets
undre lager, därifrån de ock hämtat sina
motiv i allmänhet. Det finnes visor af
»beväringar», af järnvägsarbetare (s. k.
rallarvisor), af fabriksarbetare o. s. v.
Och man måste fråga sig, hur det var
möjligt, att då samfärdseln mellan de
högre och lägre klasserna under
medeltiden var oerhördt mycket mindre än nu,
likväl en sådan mängd visor skulle ha
kunnat komma ofvanifrån, då så få visor
i våra dagar trängt ned från
»kulturskalderna» till folket. Kanske det skulle
kunna vara så, att diktningen och det
rytmiska behofvet tillhör människan i
allmänhet snarare än kulturen särskildt?
Ett mycket utmärkande drag i dessa
visor är den episka karaktär, de i
allmänhet ha. Ej mindre än 70 % af hela
det genomgångna materialet var episkt.
Ej mindre märkligt är materialet i
metriskt hänseende. Det visade sig nämli-
gen, att intet enda klassiskt versmått
användts, inga alexandriner, hexametrar
o. s. v., om man undantager en enda
visa, hvilken hade ett grekiskt versmått.
Men den var en parodi på en af Tegnérs
dikter.
Här skall jag emellertid inte vidare
sysselsätta mig med metriska spörsmål
utan framlägga några iakttagelser från
melodiernas synpunkt.
Dessa visor lefva framförallt såsom
sjungna. Många äro s. k. arbetsvisor,
efter hvilka man arbetar i täkt, eller
be-väringsvisor, med hvilka man söker lätta
fältmarschernas vedermödor, visor om
mord och skeppsbrott och andra farliga
tilldragelser. Få människor ha blifvit
mera besjungna än den bekante
mördaren Nordlund, om hvilken visor diktats
i alla möjliga, sorgliga tonarter.
I den tryckta eller handskrifna
framställningen af visorna ha de ofta en
melodi angifven i början (af skillingstrycken
ungefär 33 %). Dessutom ha några en
anmärkning om att visan sjunges »på känd
melodi» o. d. De melodier, som
angifvits i mitt material, utgjorde 215.
Emellertid måste denna siffra reduceras
betydligt, då ofta samma melodi angifvits
med ord från olika visor. Här skall jag
anföra några af de vanligaste:
Kung Karl den unge hjälte.
Låga ryttartorpet. Densamma, som
på andra håll kallas »Soldathustrun», och
den finnes i Bondesons Visbok II, sid. 34.
Fröken Madigan.
Hjalmar och Hulda. Upptages i
Bondesons Visbok I, sid. 205.
Kämpen Grimborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
