- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
402

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mariettas seger. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402 HILMA ANGERED STRANDBERG

stret, blek som ett spöke, det känner
hon nog, ovillkorligen gör korstecknet.
Ett hest ljud kommer ur strupen, det
låter som en skadad fågels pip, skrika
vågar hon inte, inte låta det märkas —

Att hon har förstått! De behöfdes
i byn nu, de små händerna! Säkert
skulle de röna stor efterfrågan, männen
skulle bära dem i sina klockkedjor,
kvinnorna i ett snöre kring halsen.

Skyddet mot faror och förtret.
Skyddet mot Mariettas onda ögon —.

Jesus Maria!

Tog då aldrig vägen till Giacomo’s
slut ?

Marietta lyfte lite på sina tunga
ögonlock — gudskelof, byhusen hade
hon åtminstone öfverstått, där bredde
sig backarna och bakom dem klyftorna.
Om hon nu också finge andas fritt, om
hon sluppe tänka! — — Det var sedan
hon sett alla de små förfärliga händerna
som lifvet blifvit för tungt att bära och
som hon ville kasta bördan af sig —

Men inte kunde.

Är det någon människa som vet
hvad det är att vilja ta sitt eget lif i
sina händer och kasta bort det, osaligt
som det är, och så inte lyckas? Rent
af inte lyckas.

Första gången, i höstas, just där ja —

Marietta stirrade mot vägkröken, som
bar in i bergsödsligheten —

Där hade hon gått ut på högsta
branten, öfver stupet. Allt lyste af en
sällsam glädje, de gröna höjderna, de
vilda dälderna, men det var inte för
henne. Hon hade blundat och sökt ur
blindheten locka fram som ur en spegel
bilden af sina egna ögon, och sett djupt,
djupt in i dem, tills något börjat gnistra
därinne, le och dansa som besatt —
långsamt utför, utför. Och hon hade
tyckt, att det enda som fanns att göra
var att följa med. Så hade hon utan
att besinna sträckt upp sina armar för

att ta språnget — då plötsligt något
hårdhändt ryckt tag i henne bakifrån.
Hon hade stått stilla utan att våga
andas, ännu mindre vända sig om, hvem
visste hvad hon finge se? Men när taget
i hennes kjol inte släppte, fick hon ju
till sist lof att vrida på nacken — och
såg en bock stå där och envisas. Men
hvem var den bocken? Hur kom han hit
just nu? Inte tordes hon strida mot
den! Det var hvad ögonen, hon sett in
i, skrattat åt nyss: att hon inte ens
kunde ta sitt eget lif.

Då hon väl vändt om, alltjämt med
den trilskna besten i släptåg ända fram
till byn, hade emellertid trotset väckts
på nytt. Hon skulle visa sig starkare
än sin egen förbannelse. Det sjöng i
henne natt och dag: du skall visa, att
du kan do. Så började hon plocka
främmande örter i skogen och svalde dem,
men under det vanligt folk dog af bära
en enda, giftig, så träffade hon väl
aldrig de rätta ... En gång sprang hon ut
i skogen och snodde af trasor ett rep,
men först kom barnen och sedan en
vandrare —

— Jag tror du går och drömmer,
Marietta, du ramlar strax i diket.

Blodet rusade till Mariettas hjärta så
fort, att till och med läpparna hvitnade.
När hon på sitt långsamma vis lyfte
ögonlocken, såg hon in i Michels runda,
rödglänsande ansikte.

Nyss hade han smitit ned i en gränd,
hon hade nog märkt — och här kom
han nu springande alldeles andtruten af
ifver.

Marietta tyckte på en gång, att det
lättade makalöst i bröstet, och att fjäll
föll från hennes ögon. Så solen lyste
idag, öfverallt ifrån flög som gnistor,
som bära ville tända lif i henne.

— Ja visst har jag drömt, tänkte
hon, en ohygglig dröm, nu är jag
förfärligt glad att vakna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1913/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free