- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguandra årgången. 1913 /
407

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Mariettas seger. Af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIETTAS SEGER

407

Marietta slog händerna för ansiktet.
Michel kastade en obeslutsam blick
uppåt huset, lutade hufvudet nära
intill och tvang ned hennes handleder och
höll dem fast.

— Du ska inte vara ledsen, sa’ han
smeksamt, det är dem alla därhemma,
vänta lite bära . . . jäkligt för mig förstår
du — han kramade hvad han höll i som
om han varit ordentligt ond — för jag
kan inte lefva utan dig.

Marietta stod rak och hvit, alltjämt
med blicken i marken.

— Inte är det bära det, du förstår
inte riktigt.

Var snäll och hälsa in, att jag inte
mår bra, ajö.

Nu gjorde Michel ett litet försök att
hålla henne kvar, som dock misslyckades.
Han återvände långsamt upp för
trädgården, kände sig högst otreflig till mods
och svor långa eder, nog skulle han
gärna resa till sta’n med henne alltid —
men ... ja för det såg konstigt ut.

— Du är en olycklig karl, min käre
Michel, tänkte han, du är så kär i henne,
att du nog ända ger det hela fan —
och om du så på något sätt får betala
för det?

I alla händelser var nöjet i dag
förstördt för honom.

En liten tid hade gått utan att
Marietta setts i byn, hon höll visst mest till
i skogen uppe hos brodern. Och så
började Michel gå på jakt.

Inte för att det fanns mycket att få
så här års, turturdufvor och en och
annan trast lönade knappt mödan, men
det var inte längre värdt att försöka
lefva utan den flickan. Vid blotta tanken
på att se henne igen bultade hans hjärta
och blodet brände.

Hända hvad som hända ville, hans
skulle hon bli. Nu var han besluten —

gjorde han sig också olycklig på det
beslutet.

En eftermiddag mot solnedgången,
just som han gått ut och hunnit ett
stycke upp i skogen, mötte han Marietta.
Hon kom på sitt lätta vis hastande ned
för stigen och blef stående villrådig, om
hon skulle fly eller gå förbi honom. Men
Michel, som i en blink krängt af sig
böss-hänget och ställt bössan mot ett träd,
sprang fram och fattade om henne.

— Vill du gifta dig med mig,
Marietta, mumlade han andlöst.

Han kände hennes stelhet ge vika .. .
hennes kind snudda len och het mot
hans .. . hennes hjärta slå hastigt, hastigt
under hans händer. Bära som en ny
yrsel kom hennes låga röst till honom:

— Svär att du aldrig trott det där
om mig, svär det, Michel!

— Jag svär, jag svär, jag älskar dig,
älskar dig.

En djup darrande suck — Marietta
ville göra sig fri, men han bönföll rusigt:

— Jag vill ha kyssar, vi gifter oss
ju strax.

Inte brukades det! Hennes blyghet,
hennes rädsla för lyckan brottades med
honom, sökte stöta honom bort — med
ett krampaktigt tag i hans bröst, så att
klockkedjan slets loss och föll.

Som den glindrade till för hennes
ögon, såg hon —

Tydligt och klart, i ett enda
förfärligt ögonblick såg hon i klockans ställe
två vassa fingerspetsar af gul metall i
fallet sticka upp mot henne hotande.

Med ett skrik stötte hon Michel
kraftigt ifrån sig.

Ur hennes ögon föll som ett regn
af brännande gnistor öfver honom, som
med vidgade näsborrar och öppna
läppar, i djurets otämda lust, åter ville
störta öfver henne.

— Du är rädd för mig! Du har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:53:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1913/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free