Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Kom nya tid! Av Hans Vik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KO/n NYA TID!
Av HANS VIK
Är den förbi min dröm, blott löje värd
min framtidssyn, min tro på soluppgången?
Skall aldrig plöjarn, som ett krigarsvärd
i fåran finner, stå i undran fången
och spörja klingan, röd, av rosten tärd,
vad bruk den tjänat till? Skall aldrig sången
få ljuda till ditt lov, du nya tid,
du tid av hoppfull tro och brödrafrid?
Den frid, jag drömt i dröm om flickans dans
vid gossens hand bland guldfasan och duva,
i blod förintas. För ulanens lans
flyr flickan blek, och bytt i pickelhuva
är gossepannans glada eklövskrans —
»Vischnü, Sivä! Vi trampa Franklands druva!»
Vid lösenord ur bibeln och koran
gå härar fram, var här en ocean.
Se domens valv av mörsarns dån förött!
I kryptan krossas i ett moln den gamla,
vid modrens barm ett barn blir sargat dött.
Flyg högt! Förgör! Låt hemmens murar ramla
att kväva värnlösheten, där den trött
i nattens djuphet sökt till sömn sig samla!
För äran, äran, bränn den armes bo,
ty mer är äran än din kristna tro!
Hör klagoropen, som sitt eko ge
mot nattens moln! Det är din slagne broder,
det är de många tusen, vilka se
sig sjunka mellan gungflyns töckenstoder.
Hör, rymden fylls av mänskostämmors ve,
och steppens djur ge svar vid svarta floder!
— Av alltings ve, av varje skräckfyllt skri
det blir en vintervind med dödsfrost i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
