Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nutida svensk religionsvetenskap. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDA SVENSK RELIGIONSVETENSKAP
23 7
den, spränges sambandet mellan individen
och naturen, och denne ställes på sig själv.
Då det gäller att avgöra, vad som är rätt
och orätt, kan människan ej lita vare sig
på naturen eller släktet utan måste lyssna
blott till sitt eget samvetes röst. Det
utmärkande för denna religiösa typ, såsom
vars huvudrepresentanter författaren
framför de judiska profeterna, Luther, Kant och
Kierkegaard, är, att de etiska kraven här
erhålla religiös potensiering och göras till
tillvarons centrum.
Författarens grundåskådning betingar,
att han ej inlåter sig på någon
värdesättning av dessa religiösa typer och således
ej heller till undersökning upptager frågan
om hos vilken av dessa typer det säreget
religiösa klarast och distinktast kommer
till uttryck. För så vitt jag förstår honom
rätt, håller han före, att båda dessa typer
ha lika stor möjlighet att nå upp till
religiositetens tinnar.
Bokens sista avdelning är ägnad åt en
undersökning av förhållandet mellan religiös
och intellektuell verklighet. Författaren
framhåller här, att blott i fråga om den
intellektuella verkligheten kunna vi tala
om objektiv evidens. Den religiösa
verkligheten kan aldrig bliva objektiv.
Större delen av framställningen
sysselsätter sig med en karakteristik av det
religiösa och det intellektuella
förnimmelsesättets ställning till tidsmedvetandet.
Författaren påpekar här, att medan allt
intellektuellt liv med nödvändighet opererar
med tiden, vardandet och skeendet,
graviterar det religiösa livet hän mot det tidlösa.
Häremot torde kunna anmärkas, vilket
f. ö. redan gjorts av doktor John
Landquist, att det intellektuella livet, sådant
det manifesterar sig i t. ex.
naturvetenskapen, står främmande för det reala
tidsmedvetandet och strävar att ersätta
vardandets och skeendets värld med en värld
av idel simultaneiteter. Icke minst
pregnant framträder denna riktning hän mot
det tidlösa i naturvetenskapens strävan att
omvandla det tidsbestämda förhållandet
mellan orsak och verkan till ett rent
identitetsförhållande, d. ä. till ett rent logiskt
förhållande.
Det torde därför ej vara riktigt
lyckligt att söka bygga skillnaden mellan det
intellektuella och det religiösa
förnimmelsesättet på deras förhållande till
tidsmedvetandet, även om det måhända skulle vara
sant, vilket jag knappast tror, att det
religiösa förnimmelsesättet i sina högsta
yttringar graviterar mot det tidlösa.
Det är nämligen knappast sant, att all
högre religiositet intager en rent negativ
och avvisande hållning till tidsförloppet och
vardandet. I kristendomen liksom i t. ex.
parsismen framträder tydligt en rent positiv
uppskattning av vardandet och det historiska
skeendet. Kristendomen, som siar om en
kommande tid. då Gud skall vara allt i
allo, står ingalunda främmande för
utvecklingstanken utan tillerkänner det historiska
skeendet positivt värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
