Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Världskriget i filosofisk belysning. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
OLOF RABENIUS
nings populäraste skriftställare var
Helvetius. I senare tid har den
individualistiska moralteorien förts vidare av Guyau,
som tolkat altruismen som en stegrad och
utvidgad egoism.
Även den siste av de franska
filosoferna, som vunnit europeisk ryktbarhet,
ihågkommes av Wundt, som emellertid icke
vill tillerkänna honom någon större
originalitet. I de grundfunktioner, vari
Bergson särlägger den mänskliga
kunskapsförmågan, återfinner han den cartesianska
metafysikens huvudbegrepp, tillsatta med
element lånade från den tyska
utvecklingsfilosofien.
Med sina brister har det franska
tänkandet dock varit av stor betydelse för
den mänskliga kulturen. Det har tjänat
den allmänna filosofiska utvecklingen
genom sina skarpa problemställningar, vilka
noga sett äro lika viktiga som problemens
lösningar, och den har slutligen skaffat
filosofin inträde i allmänbildningen tack
vare sin populära form och tendens. Dess
svagaste punkt tyckes Wundt se i dess
individualistiska etik, som även där den som
hos Comte och Guyau bemantlar eller
förädlar den i principen liggande egoistiska
grunddriften, likväl icke förmår höja sig
till en verklig idealism. Den som
betraktar det mänskliga samfundet som en
kollektiv summa av individer — och detta
är det typiska franska åskådningssättet —
kan dock aldrig nå in till kärnan av
sedlighetens väsen.
Det finns emellertid enskilda franska
tänkare, som gå emot strömmen inom sitt
lands filosofiska liv. Inom en så
mång-grenad och komplex historisk
bildningsform som ett folk utgör, äro ju
företeelserna aldrig lika och entydiga, och det
ligger i sakens natur, att det skall förekomma
avvikelser från den härskande riktningen.
En djupare religiös anda än den som
möter oss hos de ledande franska filosoferna
innebor sålunda hos Pascal, som av Wundt
lämnas ur räkningen, och även Rousseau,
som ju visserligen icke tillhör de
systematiska tänkarnas led men så mycket starkare
påverkat hela det europeiska medvetandet
med sin rika känslokraft, bryter den
filosofiska nationalkaraktären. Till sitt väsen
och inflytande är han egentligen en mera
tysk än fransk personlighet, och det är
den nationella instinkten som talar, då en
del franska kritiker med Lemaitre i
spetsen velat bannlysa honom ur den
inhemska kulturgemenskapen.
Vid skildringen av den engelska
filosofien gör Wundt uppmärksam på de
historiska förutsättningar, som ligga till grund
för nationens tankeliv och för det
sammanhang, det äger med sed och folklynne.
Den anglikanska kyrkan var en rent
politisk skapelse, som de enskilda måste
underkasta sig utan att därmed binda sitt
religiösa samvete. I detta förhållande är
grunden att söka till åtskilliga specifikt
engelska företeelser, så den utpräglade
skiljegräns, som inom tänkandet drogs mellan
tro och vetande, vidare den yttre
konvenansen, vilken fordrade kyrklig
anhängig-het som en social plikt, och slutligen också
sektandan, vari protesten mot tvånget
yttrar sig. Den främsta sekten var som
bekant puritanerna, vilka företrädesvis stödde
sig på gamla testamentet och på sig
överflyttade det gamla Israels tro att vara Guds
utvalda folk, en tro som så småningom
tog en politisk vändning och ledde till
idén om Britanniens privilegierade
världsställning. Det inflytande, det puritanska
väsendet utövade på tänkesätt och seder,
har gripit djupt in i folkets liv. »Här»,
säger Wundt, »har det tvång sin källa,
som in i minsta detalj reglerar det yttre
livet och den fruktan för ett frimodigt
yppande av sina affekter, som exempelvis
åstadkommit, att det bildade England
merendels läser sin störste diktare, Shakspere, i
upplagor i vilka allt är struket, som kunde
oroa en känslosam gammal flicka.»
Betrakta vi landets främsta filosofer, så
framträder hos många av dem den
skillnad, som redan inom det folkliga
medvetandet göres mellan tro och medvetande,
hos ingen skarpare än hos Thomas
Hobbes, vilken av politiska skäl ålägger
medborgaren lydnadsplikt mot kyrkan samtidigt
som han i sin filosofi fullständigt nedriver
trons grundvalar. Redan hos denne
betydande tänkare gör sig den
praktiskt-utili-stiska tendens gällande, som sedan får
ökad betoning hos John Locke, Englands
i flera hänseenden mest typiske filosof. De
tankeelement, som än i denna dag utgöra
den engelska filosofins grundfond, gå alla
mer eller mindre direkt tillbaka till Locke.
Det sammanhänger med den engelska
konservatismen, att den Lockeska terminologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
