Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
CARL G. LAURIN
uppfriskade luften kan skänka. Om iag
undantar den litet salongsaktiga flickan till
vänster, är Vinterstuga (1890) också en
pärla av högt värde. Den högra hälften
med den gamla kullan och bondpojken i
förgrunden äro målade med utsökt lätthet
och smak, ej minst i färgvalet, och har
dock ej förlorat något av det
bondkarak-teristiska. Som färgmästerverk i rött och
gult sätter jag dock kanske kronprinsens
Bandväverskan, målad samma år, ännu
högre. Den är i likhet med prins Eugens
Karin med Brita från 1895 tillkommen
innan det något kalligrafiskt snirklade
linjemaneret, som tillhör de senaste två
decennierna, tillgreps av konstnären. I
stämningsvärde och innerlighet vet jag
ingen bland Larssons målningar som
överträffar Karin med Brita.
Liksom endast sådana böcker äro
riktigt bra, som man har nöje av att läsa
om, så gäller något liknande om tavlor,
och ibland får man av de Larssonska
målningarna en fläkt av koncentrerade
stämningar och minnen, dyrbara
ögonblick äro räddade med hela tidsdoften
och stå ånyo för ens syn i all sin
friskhet. Jämt och samt kommer detta senare
ord en på tungan, då man ser på Carl
Larssons saker, och så ett annat,
arbetsglädje. En sådan lyser ur det frimodiga
och i bästa mening självsäkra
självporträttet i målarrocken (1906, hos Thiel).
Skönheten, ja helgden i det
oansenligaste arbete, som tages på allvar, möter
oss i Karin vid linneskåpet, så tjusande
i sin diskreta färgskala, i Artspritning
(1908, målningen hos Richard
Gustafsson), där knåpandet tillsammans är så
vackert uttryckt i hela kompositionen och
figurernas böjning mot centrum.
Komiken i Den första läxan (Norrköpings högre
allmänna läroverk), all varet i det andliga
tillägnandet av boken i Karin läsande (1904)
visa mångsidigheten av Carl Larssons
förmåga att uttrycka väsentligheter, ja
ända ner hos Dibarnet (1916), en av
konstnärens allra bästa sista tavlor, ser man
hur han kan ta ut det betydelsefulla och
livsfrämjande till och med i den
instinktiva verksamheten.
Att Carl Larsson med hög
monumental stil kan måla kyrklig konst ser man
av hans skiss till Kyrkmålning (1911).
Det vore synd om dessa typer, fyllda
med den stora konstens stora höghet, ej
skulle få stråla från någon svensk kyrkas
väggar. Bland de svenska typer han målat
på allra sista tiden, en sorts galleri
Sund-bornsgubbar av olika klasser, alla
kärnkarlar, har jag, ehuru jag högeligen
uppskattar Snickaren och Smeden, mest glädje
av Soldaten (1915). Denna typ har något
av samma kraft och simplicitas som
Am-bergers Georg Frundsberg och kommer oss
att tänka på Luthers ord om att
krigshantverket också kan vara Gudi behagligt,
då det övas i den rätta andan. Men varför
skulle jag neka till att vissa av Carl
Larssons målningar, som förekomma på
denna utställning, förefalla mig höra till
de verk, som jag tror mest glädja sådana
som ej älska hans konst. Det heter ju
visserligen »jag vill hellre fara vill med
Plato än ha rätt med de andra». Jag
vet ej vad Plato själv sade om den
sortens beundran, men i så fall kände han
säkert en djup misstro till sig själv och
borde ha sagt sig, att endast en fästmö,
ej verkliga vänner, har rätt till ett
hel-eller halvmedvetet upphävande av
sanningskravet.
Modellen i stolen, Havreskörden I och
II, Kerstin 1915 vid ett skåp, som inte
borde stå där, och några till skulle, tror
jag, om de ej varit signerade, visserligen
kommit in i en tysk
färgfotogravyr-upp-laga på 2,000-talet av hans samlade verk,
men endast i bihanget såsom »dem
Meister fehlerhaft zugeschriebene Werke».
De sakna den fasthet och isynnerhet den
friskhet, som kommer att göra hans av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
