Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nutida dansk kritik. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDA DANSK KRITIK
621
för att söka forma verkligheten i enlighet
med vissa överempiriska normer och ideal.
I likhet med Fechner anser Harald
Nielsen, att i det ästetiska intrycket ingå
två faktorer: en direkt — den ästetiska
formen i trängre mening — och en
associativ — det ästetiska innehållet. Vad nu
den s. k. direkta faktorn angår, så lämnar
analysen av densamma knappast något
tillfälle att använda de nationalistiskt
pragmatiska kriterierna, åtminstone har jag hos
Harald Nielsen ej upptäckt något däråt, även
om han i sin syn på den direkta faktorn
tycks vara psykologist och anse det för
möjligt att åstadkomma en rent psykologisk
förklaring av det välbehag, som vissa
former och formförhållanden väcka.
Det är när frågan gäller analysen av
ett ästetiskt intrycks associativa
faktorer som Harald Nielsen finner användning
i sin kritik för sin nationalistiska
pragmatism. Det vore likväl högligen orättfärdigt
att påstå, att denna pragmatism på något
sätt gör sig bred. Men den bildar likväl
den bakgrund, mot vilken alla hans
kritiska omdömen mer eller mindre skarpt
avteckna sig; utan kännedom om denna
bakgrund torde vi sakna möjlighet att till fullo
förstå Harald Nielsens alltid väckande och
givande kritik både i dess fel och förtjänster.
Harald Nielsen har ett fint poetiskt
temperament och en stark ästetisk
sensibilitet, med fint sinne för dagrar och
nyanser ; hans analyser stå genom sin
inträngande skärpa, sin förmåga att blottlägga
den innersta nerven i ett verk eller hos
en personlighet oftast hors concours inom
nordisk kritik. Jag behöver blott peka på
den mästerliga analysen av V. Rördams
diktning i »Vej og Sti». Här, liksom i
så många andra av de i »Vej og Sti»
ingående analyserna av modern litteratur,
visar sig Harald Nielsen förfoga över
en enastående blick för det inre levande
sambandet mellan konstnären och hans
verk. Även i hans kritiska metod
manifesterar sig riktningen mot totaliteten. Ur
analysen av ett fåtal strofer kan han låta
en hel diktargenius stiga fram för vår syn.
Liksom vi i den på stranden uppkastade
musslan kunna förnimma havets brus, så
låter oss Harald Nielsens kritik ur ett fåtal
representativa strofer lyssna ut den
innersta rytmen i en diktares själ. Den enskilda
dikten är ej för honom något isolerat eller
afsöndrat. I den har diktarens totala psyke
i ett visst ögonblick tagit gestalt, den har
dragit näring ur alla hans upplevelser,
känslor och minnen och speglar även allt detta,
blott vi förstå att se. Läs t. ex. blott
studierna över Hans Aanrud och Niels Möller!
Här finns mycket litet av den
Bran-deska kritikens impressionism. Den
Bran-deska kritiken har sin styrka i att kretsa
runt kring sitt föremål, sätta det i olika
belysningar och betrakta det från olika
utsiktspunkter. Detta giver, ofta nog, blott
utanverkskritik. Hos Harald Nielsen finna
vi föga av detta kattens kretsande kring
den heta gröten. Hans hållning inför ett
diktverk har långt mera av intuition och
verklig inlevelse.
Över huvud finna vi hos Harald Nielsen
föga av Taines berömda »ringbanemetod»,
som för sysslandet med miljön och
acces-soirerna ofta nog alldeles glömde bort —
själva konstverket. Harald Nielsens kritik
syftar att tränga fram till ett diktverks
kärna, till dess modercell. Hos varje
diktare söker han få ett grepp på den
poetiska sensibilitetspunkten — på de
känslosträngar, som, försatta i vibration, låta
rytmer och bilder trängas i diktarens
medvetande.
Harald Nielsens levande och frodiga
verklighetssinne, intuitiva skarpblick,
genomträngande analys och rika dikteriska
temperament göra honom till en kritiker
av hög rang, som man gärna och med stor
behållning lyssnar till, även om man långt
ifrån alltid är hågad att acceptera vissa av
hans värderingsnormer. Om dessa hans
kritiks tungt vägande egenskaper bär ock
»Vej og Sti» klart vittnesbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
