- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
333

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musikaliska randanteckningar. Opera och konserter under vårsäsongen. Av Herman Glimstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUSIKALISKA RANDANTECKNINGAR

som tedde sig som ett slags förfranskad
Richard Strauss i miniatyr. — Den
holländska konserten, som dirigerades av
kapellmästaren Willem Kes, ägde i sin sammanställning
av många smärre nummer mindre av
konstnärlig balans, men bragte i stället, i ett
par kompositioner, i något högre grad bud
från land och folk. Redan titlarna på
några av verken, rapsodien »Piet Hein» eller
symfonien »Till mitt fosterland», antydde
anslutning till holländsk historia och natur.
Särskilt i de båda framförda delarna av den
nämnda symfonien, komponerad av
Bernhard Zweers, tyckte man sig höra en
genklang av holländskt folklynne; främst gällde
detta den andra satsen, som gav en endast
något för omständlig skildring av landtlivets
glädjeämnen. Men andra av programmets
nummer voro onekligen mindre att lägga
på minnet. — Vid den konsert, som
gemensamt fick företräda de tre nordiska
länderna, hördes ett nytt norskt verk,
programsymfonien »Tanken» av Hjalmar
Borgström. Det av kapellmästaren Johan
Halvorsen myndigt dirigerade verket ingav
respekt genom den formande vilja och
orkestertekniska talang, varom det
vittnade. Suggestivt iscensatt var hela första
satsen, där de i höga och djupa oktaver,
i trä och bleck ständigt upprepade
tonpunkterna väckte en föreställning om en
världsrymd vari det musikaliska skeendet
försiggick. Med våldsam energi förbereddes
också den vändpunkt i finalen, då —
enligt programmet — »jorden sprängdes och
tanken återvände till världsrymden i sin
ursprungliga gestalt». Verket led
emellertid av den fundamentala bristen att genom
det tematiska, rätt alldagligt klingande
byggnadsmaterialet ej alls väcka de avsedda
etiskt-metafysiska idéassociationerna. — Danmark
företräddes genom den förut kända, originellt
koncipierade violinkonserten av Carl Nielsen,
som med vanlig överlägsenhet spelades av
Peder Möller och dirigerades av tonsättaren.
Sista ordet fick Sverige med Atterbergs
kraft-laddade förspel till »Härvard Harpolekaren».

I en återblick på vårsäsongens mer
uppmärksammade musikhändelser bör även
erinras om några kompositionskonserter, som
oberoende av Konsertföreningen, men med
anlitande av dess orkester anordnats i
Auditorium. Så fick man i början av
mars göra bekantskap med Max von
Schillings, som förut i egenskap av generalmusik-

Fot. Juncker Jensen, Köbenhavn.

SERGEI RACHMANINOFF.

direktör, konstnärlig ledare av Stuttgarts
hovopera, genom anordnandet av en
musikfest gjort sig förtjänt av svenska
tonsättares tacksamhet. Sin främsta betydelse
anses denne äga inom musikdramat, där
han räknas bland de mer betydande
efter-wagnerianerna, men även de nu under
tonsättarens egen ledning framförda verken, en
symfonisk dikt »Seemorgen»,en violinkonsert,
briljant spelad av hr Wilhelmi, och
skördefestscenen ur musiktragedien »Moloch» gåvo
vackra vittnesbörd om sin upphovsmans
förnäma konstnärsindividualitet. Mest känt
av hans verk är väl melodrammusiken till
Wildenbruchs »Hexenlied», som nu med hr
de Wahl i det reciterande partiet åter
visade sin fascinerande förmåga. —
Därjämte har Wilhelm Peterson-Berger gett en
liknande konsert, vars nyhetsintresse
emellertid inskränkte sig till instrumentering av
förut kända arbeten; i sGullebarns
vaggsånger», sjungna av m:me Cahier, visade
sig orkesterskruden mera betingad av inre
krav och förhöjande verkningskraften än
ifråga om den ursprungligen för piano
komponerade sviten »Earina». Huvudnumret
var »Lapplandssymfonien», som — trots det
något ojämna utförandet under tonsättarens
ledning — åter väckte ett starkt intresse.

333

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free