Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Stockholms musikliv. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S t o c k ho lm s mtl sik liv
Foto. Almberg & Preinitz.
Dekoration till Simson och Delila. Andra akten.
Komposition av Isaac Grünewald.
kommer ju främst genom komponistens
initiativ, — han finner en handling, som
stämmer överens med hans musikaliska
idéer, han finner där människoöden han
vill musikaliskt skildra, naturmiljöer dem
han önskar tonalt återgiva — alltnog han
är den som genom sin musik gör en
libretto till vad vi kalla opera. Och som
skapare av sitt verk har han naturligtvis
också en del synpunkter på den rent
sceniska uppsättningen. Men styckas verket
sönder till tablåer, företager man efter
behag omflyttningar i partituret — då har
verket upphört att vara hans skapelse, och
drager man sedan med avsikt genom granna
dekorationer och sensationella baletter
intresset från musiken över till det rent
visuella, ja då har man icke rätt fattat
operans ursprungliga uppgift. Alla de
entusiastiska yttranden som fällts över
»Simson och Delila» avse enbart insceneringen
— frågar man vederbörande hur han fann
musiken får man till svar: »Den tänkte jag
icke på». Reflexionerna göra sig själva.
»Simson och Delila» är i första hand
en .visuell historia, och det tillkommer
egentligen icke en lekman att yttra sig om
dekorationerna; enligt undertecknads enkla
uppfattning voro de praktfulla och intres-
santa, liksom också konstnären i
dräktkompositionerna visade prov på en
verkligt originell fantasi. För moderna operor
kommer säkert hr Grünewalds dekorativa
begåvning till sin rätt. Herr Andrés regi
i vad det gällde massverkningar,
grupperingar och belysningseffekter stod
naturligtvis på höjden av kunnighet, blott en och
annan detalj tycktes förbisedd. Av stor
betydelse för framtida scenkonst kommer
säkert den filmtekniska apparat att bliva,
genom vilken man på rundhorisonten kan
framställa dels en expressionistisk eller
impressionistisk målares fantastiska
färgvisioner — framgångsrikt tillämpat i »Simsons»
andra akt — dels ock återgiva rent
naturalistiska molnformationer. — Om
utförandet är icke mycket att säga. Herrar
Stockman och Öhrström alternerade i
Simsons roll med vokal framgång, fröken
Scholanders mörka stämma lånade sig villigt
åt det hätska i Delilas natur — Emmi
Leissner uppträdde f. ö. några gånger i
samma roll som gäst och fängslade genom
vokalfägring och sceniskt förmånlig
apparition — och i smårollerna lade man märke
till herrar Wallgren, Molin, Svedelius.
Adolf Wiklund dirigerade.
Gästspelen ha icke varit många men
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
