Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Åkerbloms Edda och fornnodiska kulturvärden. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vers.» Och det är i grunden sant. Rytmen
saknas eller är så ofullkomlig, att en
nutida läsare med sin kräsna smak ej kan
förnimma den. Åkerblom och Thall ha
båda vinnlagt sig om en tydlig, hörbar
och njutbar rytm, och det kan icke lida
något tvivel, att Åkerblom på det hela har
lyckats bäst.
De nyare nordiska språken ha i så
många fall en eller två stavelser mera i
orden än fornspråken, och därför är det
övermåttan svårt att efterbilda dessas metra,
som kräva så ytterligt korta rader. De i
Eddan förekommande versslagen ha fyr-
eller femstaviga rader. Sådana kunna
åstadkommas också på svenska, men att
genomgående göra det, då man är
bunden av ett visst bestämt tankeinnehåll
inom varje strof torde ligga utanför det
möjligas gräns. Någon ringa ökning av
stavelsetalet måste därför medges som
tillåtlig frihet i icke alltför tätt återkommande
undantagsfall. Men att upphöja friheten
till regel och göra grundtextens rytm till
undantagsfall — det är att gå för långt.
Alla Eddatolkare ha emellertid gjort så,
med undantag av Karl Ljungstedt i tiden;
men han köpte sin trohet mot
originalformen blodigt dyrt, då han för att orka
därmed kastade stavrimmet, som måste
fasthållas till varje pris, om man vill ha fram
den sanna forntidsstämningen. Jag vet
mycket väl att Åkerblom har förlängt sina
rader efter mogen prövning och i djup
förvissning om att detta var enda möjligheten.
Han kommer kanske att finna min kritik
på denna punkt småsinnad och petig. Icke
för ty nödgas jag vidhålla att hans rytm,
fastän i och för sig välljudande, är alltför
utdragen för att med full kraft återge den
fornnordiska andan. Det blir något för vekt
och klagande i den, i ali synnerhet i
málaháttr, som knappast är mer än
stavrimmad — och ofta mycket knapphändigt
stavrimmad prosa. Hans fornyrdislag är
bättre men likväl icke så bra som den
kunde vara. Rytmen blir hos honom oftast
amfibrakisk eller daktylisk, under det att
originalets för det mesta är trokaisk eller
jambisk. Därigenom få kvädena i sin
fornnordiska skrud en käckare, gladare,
mera eggande klang än i översättningen.
Det är alldeles säkert, att man skulle kunna
komma originalformen åtskilligt närmare
än Åkerblom har gjort, och detta utan större
vanskligheter. Och även i nutida svenska
öron skulle det låta väl så bra som
Åkerbloms »fornordslag». Vad »målsättet»
(málaháttr) vidkommer, må det framhållas, att
samme tolkare för tjugotvå år sedan, i sina
»Nordiska fornkväden översatta» (Lund
1899), har återgivit det rent ypperligt, både
i Bjarkamál och Haraldskvædi. Varför han
då har så grundligt omstöpt och uttänjt
detta versslag i Eddakvädena om Atle och
Hamder kan jag icke förstå, endast beklaga.
Däremot skall det gladt och tacksamt
sägas, att en så klingande, smidig och
vacker ljódaháttr (»sångsätt») som Åkerbloms
har icke förr skrivits på svenska. Även
om man här och var skulle önska att han
hade sparat något mera på stavelserna och
denna önskan hade varit lätt att uppfylla,
kan man likväl kalla hans återgivning av
detta versslag, det egentligen lyriska, för i
stort sett mönstergill. Denna mjuka,
smekande form vore väl värd att tas upp av
nutida skalder. Ingenting skulle hindra att
den förenades med slutrim. Jag ber att
få avtrycka ett par strofer ut kvädet om
Skirnes färd till jättevärlden för att åt
Frö vinna Gymes dotter Gärd:
Skirne:
Säg mig, Frö,
du furste bland gudar,
vad jag vill veta av dig!
I öde sal
vi sitter du ensam,
min drotten, dagen lång?
Aldrig för dig,
yngling, jag ärnar
säga min tunga sorg!
Ständigt var dag
strålar väl solen,
men aldrig den hugnar min håg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
