Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Tyska familjenamn i svenskan. Av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyska fa milj’e-namn i svenskan
från Frisland, FRIEDLÄNDER, Hesse,
hes-sare, Hollander, Holst, holsteinare
(etymologiskt: skogssittare, skogsbo, i
släkt med vårt hult), Pohl och pohlman,
polack, liksom naturligtvis också
POLLACK, Preutz och Prytz, preussare,
ScHLESINGER, från Schlesien, SCHOTTE,
skotte, Schwab, schwabare, von
Stedingk (förr: Steding), som jag antar
utgå från det lägtyska folknamnet
Ste-DING, egentligen: strandbo, WESTPHAL,
från Westfalen. Eller av stadsnamn o. d.:
Bremer, bremare, Kyhlberger,
Leip-ziger, Mannheimer, från Mannheim,
Meissner från Meissen; eller utan
avled-ningsändelse: FLENSBURG, HOLSTEIN,
Wahren, Warburg och de egentligen
slaviska Barnekow, Beskow,
Stave-now, Brusewitz, Camitz, Pechlin,
Schwerin, det senare med betydelsen
djurgård» (till fornslaviska zveri, djur),
och många andra.
Ett stort antal av dessa ur stadsnamn
uppkomna släktnamn bäras av judiska
familjer.
Dylika namn, alltså av ortnamn i
fullständig eller nästan oförändrad gestalt,
äro även omtyckta i Danmark, varifrån
t. ex.Gleerup, Westrup och Weibull
härstamma. Av samma slag äro f. ö. även
t. ex. de egentligen engelska Crafoord,
fleetwood, eller de från Frankrike
komna Anjou, Apiarie m. fl. Men i Sverige
äro de lättare räknade, om också dylika
på senare tid börjat bli något allmännare,
kanske särskilt i Skåne. Så innehåller
t. ex. Starbäck visserligen ett gårdnamn,
men utgår närmast från latiniseringen
Starbeckius. Direkta inhemska
motsvarigheter till Mannheimer o. d. torde icke
kunna uppdrivas: en (kanske missförstådd)
uppgift att vi skulle ha haft ett
familjenamn Elfsborgarn har jag icke kunnat
kontrollera. Man kan i riksdagen tala om
Kabbarp eller Påboda, men i synnerhet
det sistnämnda lämpar sig för våra för-
hållanden mindre väl till släktnamn, ehuru
de utan tvivel vore att föredraga
framför en mängd av dem, som nuförtiden
se dagens ljus och som ofta göra ett
beklämmande tillkrånglat intryck.
Vidare ha natur- och
terrängförhållanden givit upphov åt icke få till oss
komna tyska familjenamn, t. ex.
Baum-garten (jfr det ursprungliga danska
Trädgårdh), Brink (dock ej fullt
säkert), Lindé. Ett gammalt lokalitetsnamn
döljer sig i adelsnamnet TERSMEDEN,
vilket icke, såsom adelskalendern med
ingalunda enastående fantasirikedom
uppge härrör från en förnäm fransk familj
Saint Lary de Terme, utan helt enkelt
från ett lågtyskt ter smeden, vid smedjan,
alltså av samma slag som lågtyska
Ter-MüHLEN = högtyska ZurmüHLEN, vid
kvarnen, eller ZuRLlNDEN och zur Lindé,
vid linden, jfr äldre svenska VON DER
LlNDE. Att denna min uppfattning är
riktig framgår — om ytterligare stöd
skulle krävas — därav, att namnet
fordom även skrevs Zeer schmitten. Till
sitt ursprung kan man alltså i viss mån
jämföra TERSMEDEN med schmidt och
Zurmühlen med Müller.
Slutligen må anmärkas, att
dubbelnamn av typen Hofman-Bang ävenledes
utgå från tyska eller, som det synes,
ytterst schweiziska mönster, alltså namn
sådana som t. ex. hoffmann-krayer,
Meyer-LUbke, i regel sammansatt av
de båda makarnas namn, då det ena var
så vanligt som Hoffmann och Müller.
Men vi måste här avbryta. Utrymmet
tillåter alltså bLott en antydan om det
stora inflytande de tyska familjenamnen
indirekt utövat genom att tjäna som
förebilder för inhemska nydaningar, såsom
för en del av dem -e och -er (Heimer,
Wägner) eller den på -ertz m. m.
Hithörande icke oviktiga grupper bilda också
de latiniserade Getzelius, Mathesius
o. d. och vidare namnen på -ander, vilka
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
