Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Renässanstidevarvets nederländska målarkonst. Det nationella och det europeiska. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Hain’
Hav s gu d a r n a s högtid. Oljemålning av Frans Floris.
I Nationalmuse um.
till den europeisering som i början av
1500-talet visar sig i Nederländernas
målarkonst: boktryckerikonstens
uppfinning, den stegrade humanistiska
bildningen, de geografiska upptäckterna, den
ökade samfärdseln, Antwerpens
betydande roll som industristad och metropol
för en omfattande export och import,
allt detta som bidrog att häva den forna
isoleringen och låta länderna mer än
förut träda i en närmare andlig och
materiell kontakt med varandra. Den som
förläggare för kopparstick o. a. bekante
målaren Hieronymus Cock hade i
Schel-destaden en stor affärsbutik, som han
kallade »boutique aux quatre vents», en
benämning som gott kunde passat på
den blomstrande staden själv, »juvelen
i världens ring», beredd och öppen för
allt åt alla väderstreck och givmilt
ströende sina håvor åt skilda håll. Här
uppstår så småningom en stor export av
konstindustri, skulpturer, målningar,
riktad icke minst till Spanien, Tyskland
och Skandinavien. Den har naturligtvis
i sin mån bidragit till konstprodukternas
karaktär och främjat en internationell
smakriktnings invasion. Vad man vid
den livliga efterfrågan icke i fullt mått
själv ägde, måste sökas hos andra. Det
tekniska lät sig klaras. Men idéer,
uppfinningar, nyheter!
Det var emellertid icke endast Italien
som kunde mätta de hungrande, eller de
gamla inhemska mästarna, hos vilka ej
sällan råd och ledning söktes. Det har
redan utrönts, och kommande forskningar
skola blott ytterligare bekräfta saken, att
även den sydtyska konsten varit en
givande källa, t. ex. Schongaurs och Dürers
kopparstick och träsnitt. Dürer har
tacksamt utnyttjats. Av betydelse blev
naturligtvis även hans resa i Nederländerna
och det även för målare, som vände sig
till de italienska mönstren. Så t. ex. för
Jan van Mabuse, Jan Gossart, den
tekniskt solide men ytlige romanisten,
för vilken det antikt nakna och plastiska
ofta, men icke alltid, var idealet, enligt
1500-talsförfattarna L. Guicciardini och
G. Vasari »den förste som till Flandern
från Italien förde den sanna metoden att
framställa oklädda figurer och poesier i
bild». Detta är en överdrift, och den
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
