Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rokokons uppkomst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rokokons tip p k om s t
Dosor i rokoko ritade av Meissonnier. Exempel på
as s y mm et r is k a mit s s e lf o r m e r.
bildningar, smyckande piazzornas
fontäner, palatsernas portaler och kyrkornas
otaliga epitafier.
Ur den italienska senbarockens
svällande formrikedom öser Oppenord med
fulla händer efter sin återkomst till Paris,
där han får en ytterst inflytelserik
ställning i egenskap av Regentens
»Surin-tendant des Båtiments». Hans ornamentik
verkar på en gång ålderdomligare och
modernare än Bérains, å ena sidan
åter-introducerar han t. ex. barockens
ansiktsmasker och kartuscher, å andra sidan är
han lättare, mera nyckfull och fantastisk
i sina kombinationer. I sin
rumsdekoration bryter han definitivt med
rektangu-lariteten och med allt fast ramverk; han är
den som introducerar de vegetativt och
figuralt sirade spegelramarna, vilka som
bekant skulle bli ett av rokokons
viktigaste inredningsmotiv. Morfologiskt nya
element finner man dock knappast hos
honom. För régencetidens tyvärr så
fåtaliga bevarade rumsinteriörer har hans
konst emellertid haft den största betydelse.
En interiörbild i hans anda (sid. 568),
hämtad från Hotel de la Fare i Paris
(1716) ger ett suggestivt intryck av den
lite braskande elegans, som utgjorde
ramen kring det ryktbara nöjesliv, vars
centrum var Palais Royal och vars
frånsida symboliseras av historien om Laws
bank.
Oppenords inflytande på sin samtid
var mycket stort; han prisades som
arkitekturens Le Brun. Under empiren,
då man djupt föraktade hans konst,
fick han bära smädenamnet »Frankrikes
Borromini» ■— säkert anade man varken
att detta skulle kunna bli en
hederstitel, ej heller att i denna benämning
konsthistoriskt sett låg en
formgenealogisk fingervisning av största värde.
Den som skulle föra utvecklingen
fram till målet: rokokon, var emellertid
icke den galliserade holländaren
Oppenord, utan italienaren juste-AurÈLE
Meis-sonnier. Tjugutre år yngre än den
förstnämnde, var han född i Turin 1695.
(Namnets franska klang förklaras av
familjens provensalska ursprung.)
Betecknande nog var Meissonniers yrke
guldsmedens; vi skola också finna, att för
honom alla former bli till ett slags mjuk
571
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
