Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rokokons uppkomst. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Lindblom
Spegelbord i typisk rokoko. Svenskt arbete.
Nordiska Museet.
metrisk, inträder rörelse, ett fenomen
varpå bilden sid. 577 erbjuder ett intressant
belägg.
Här kommer nu Meissonnier med
något alldeles nytt. Han begagnar
musslor sedda från fram- eller baksidan, men
nästan alltid asymmetriskt (sid. 571).1
Härigenom möjliggöras effekter av
mångfaldig art och av oanat rik verkan. På
detta vis kan musslemotivet användas
att alstra elastisk rörelse, som lätt stegras
till oerhörd intensitet, varpå ett så enkelt
ting som en svensk nyckelskylt lämnar
ett gott belägg (sid. 561). Den
asymmetriska musslans uppträdande förefaller
verkligen som ett Columbi ägg på det
ornamentala området!
1 Man får dock ej föreställa sig, att rokokon
i gemen blott arbetade med snett sedda musslor.
Särskilt den franska (och svenska) rokokon
bibehåller i stor utsträckning de symmetriska
formerna.
Det tredje — och utan tvekan
viktigaste ■— av de nya huvudmotiven är
rocaillen. Så benämna vi alla dessa
mus-selartade, förvittrade former, som
uppträda med växlande skepnad t. o. m. i
ett och samma verk: än broskartade, än
tuppkamlika, än grötiga. Det vore
frestande att här spåra ett samband med
de inom den nordiska barocken så
välbekanta broskbildningarna. Någon
stilbrygga existerar dock ej härvidlag, utan
rocaillens formgenealogi får sökas i en
annan miljö. Redan namnet »rocaille»
ger oss en vink härom: så benämnas
nämligen i de franska slottsräkenskaperna
på 1600-talet mer eller mindre
tillhuggna stenblock, som man släpade
samman för att därmed konstruera de
fantastiska grottor och fontäner, vilka
barocken så högt älskade (jfr. fr. roc = klippa).
Smaken för dylikt kom från Italien, där
icke minst Bernini odlat dessa konstgjorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
