Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två prosadikter. Av Mikael Söderberg - Ave crux spes unica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å, detta flammomvärvda kors, det
gör mig galen! Men blundar jag, ser jag
det likaväl. Det lyser rätt igenom
ögonlocken.
Jag vill sova, sova.
En hund skäller därnere på gården.
Den skäller väl utanför någon dörr, som
är obarmhärtigt tillsluten.
Vad kommer det mig vid, att hunden
är utestängd? Jag vill bara sova. Men
hunden skäller ju så infernaliskt.
Jag minns någonting. En gång i min
barndom låg jag vaken och grät. Grät
av medlidande med en utestängd hund,
som skällde. Varje förtvivlat skall gjorde
ont inom mig.
Och nu? Jag upprepar det än en gång:
Vad kommer det mig vid? Jag hatar
hundkräket där nere, som hindrar mig
att sova.
Hunden skäller och skäller, och bilden
av korset flammar alltjämt i taket. Detta
är helvetet! Det är som om alla nerver
i hela kroppen darrade och skälvde.
Infernaliska hund! Satans kors!
Vad är det för människor som aldrig
släcker sin lampa? Ämnar de sitta uppe
hela natten och göra kors på mitt tak?
Nej, nu står jag inte ut längre. Nu,
hund, skall du dö. Du har för länge litat
på mitt tålamod.
Jag tar revolvern på nattduksbordet,
stiger upp och går fram till fönstret, som
jag öppnar. Jag tar sikte på kräket och
trycker av. Pang. Oisssuisss!
Det tog. Hunden är död. Han ligger
på rygg med alla fyra i vädret. Min
Gud, vad har jag gjort? Nu hörs röster
där nere. Stor uppståndelse.
Min Gud, vad har jag gjort? Jag har
mördat!
Förr grät jag av medlidande med den
utestängda hunden, nu skjuter jag den!
Vad har det egentligen blivit av mig,
eländige ...
Jag har förlorat min själ. Jag har ingen
själ mer. Jag måste gråta, gråta ...
Men korset! Korset, det skall hjälpa.
Det måste hjälpa!
Jag ser mot taket. Korset är borta.
Man har släckt lampan på andra sidan ...
Ve mig, olycklige ...
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
