- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
381

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Modern fransk prosadiktning. Av Sven Stolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Modern fransk prosadiktning

av Freuds tankegångar, frågar Breton
varför man ställer det vakna livet över det
omedvetna, okontrollerade — drömmen.
Det riktiga är att förena dessa två
domäner: »Je crois å la resolution future de
ces deux états, en apparence si
contradic-toires, que sont le rëve et la réalité, en
une sorte de réalité absolue, de surréalité,
si 1’on peut ainsi dire.» Och i denna värld,
som naturligtvis är poesiens, är le
mer-veilleux drottningen. »Det finns ingenting
annat vackert än det underbara.»
Reson-nemanget leder till ett lovprisande av Lewis
the monk, den kända engelska
skräckromanen! Det kan vara onödigt att referera
de följande utläggningarna, som ofta äro
mer än tillåtligt naiva. Så mycket kan
emellertid fastslås, att en representativ
modern fransk författare lyckats vinna
åtskilliga anhängare, då han i fortsättningen
proklamerar den fullständigt medvetslösa,
okontrollerade inspirationen som högsta
poetiska princip. Uppfattningen skiljer sig
visserligen sympatiskt från vanlig fransk
rationell teori för det poetiska skapandet,
men måste givetvis genast fördömas. För
att ett konstverk skall kunna vara värdigt
en man, måste det vara frukten av
personligt arbete,. egna erfarenheter och en
fast vilja. Den slöa yttre inspirationen,
som gett oss en sådan massa
»stämningslyrik» av ringa eller intet värde, har intet
att säga en tid som vår.

Ett annat liknande litterärt program har
framlagts av Jean Epstein, mest känd för
sina rätt märkliga utkast till en filmens
estetik. Han använder ordet »lyrosofi» [La
lyrosophie, 1922) för den mentalitet
världen enligt hans förmenande skall komma
att behärskas av. Epstein kontrasterar mot
varandra de två kategorierna 1’ordre och
l’amour. I sökandet efter sanningen har
man alltid följt den första kategorien och
satt sin tillit till förnuftsmässig vetenskap.
Nej icke alltid: innan vetenskapen nått sitt
herravälde sökte man sanningen i
religionen. Båda äro enligt Epstein övergående
stadier i mänsklighetens utveckling. Efter
dem skall följa syntesen, lyrosofien. För
att visa, hur nära även Epstein står ovan
antydda strömningar, skall jag göra ännu ett
belysande citat: »Il y a lieu de prévoir des
cir-constances 011 le subconscient peut émerger
dans la conscience, c’est a dire la raison et
la science, les minant, les corrodant, les

Fot. G. C. Manuel snee.

Jean Epstein.

transformant. Cette éruption produit un
état mental 011 le domaine affectif et le
domaine raisonnable empiètent 1’un sur
l’autre, s’enchevétrent, se confondent.
L’in-telligence est alors sentimentale et
raisonnable presque å la fois, biologique,
bi-céphale, hermaphrodite. La fécondité de
cet hermaphrodite donne jour å une petite
fille. Cette fille s’apelle lyrosophie.»

I en annan bok, La poésie d’ aujovr d’ hui
un nouvel état d’intelligence, har Epstein
framlagt ett icke ointressant littterärt
program, låt vara lika osystematiskt och
grumligt som Bretons. Grundtesen — mera
kan icke antydas — är: »L’auteur
moderne ne voit pas un fait mais son
propre état intellectuel å propos de ce
fait, le retentissement intellectuel de ce
fait.»

Epstein och Breton representera rätt väl
en icke obetydlig strömning i det moderna
Frankrikes litteratur. Reaktionen mot de
gamla idealen har blivit så stark därför att
dessa i sin tur äro så ytterligt föråldrade.
Harmonien har ännu icke nåtts, om man
också kan spåra en och annan mycket
intressant övergångsform. Så finns det ett
läger radikala modernister, som i allt
väsentligt ännu hålla fast vid den gamla
formen; jag får anledning att närmare
analysera denna riktning i en kommande
artikel om Frankrikes moderna drama. Här
skall blott antydas ännu en form av sur-

381

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free