- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
522

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Si x te n Rönn o tu

ligheten hos det förra i hög grad
bidragit till uppkomsten och danandet av det
senare. Järnhanteringens roll i Sveriges
historiska utveckling har ända sedan
hedenhös varit av mycket betydelsefull
och djupt ingripande art. Svenskt järn
gav våra förfäder kanoner och svärd och
andra vapen till fosterlandets försvar
och till ärorika bragder ute på Europas
slagfält, liksom det lämnade dem
plogbillar att plöja marken och redskap att
bygga husen med. Järnet var under
århundraden en av de värdefullaste
produkter, som vårt land kunde sälja till
utlandet. Ännu i dag, i detta
storindustriens och konkurrensens rastlösa
tidevarv, är svenskt järn och stål ansett
som det bästa och renaste i världen.
Dock har det numera icke längre samma
stora betydelse i näringsekonomiskt
avseende för vår befolkning som förr, och
landets järnproduktion är nu
kvantitativt sett obetydlig i jämförelse med de
stora industriländernas. Men vår
järnhanterings ärevördiga ålder från forntid
till nu, dess på olika utvecklingsfaser
skiftande rika historia samt dess
betydelse för rikets materiella och kulturella
utveckling, allt skänker denna hantering
en särställning och en hedersplats som
en den anrikaste och stoltaste bland våra
näringar.

Det var tider, då det rena svenska
järnet var det mest efterfrågade och
mest gångbara på världsmarknaden.
Bruksrörelsen hade livligt befrämjats av
våra stora Vasakonungar genom
utfärdandet av noggranna förordningar och
genom personligt gjorda insatser, och
under 1600- och 1700-talen hade den
tider av framgångsrik, intensiv
utveckling inom alla sina grenar.
Sjuttonhundratalet var förvisso bergshanteringens
lysande glansperiod här i landet. Liksom
Sverige under 1600-talet varit världens
störste tillverkare av koppar, så blev

det vid 1700-talets slut icke blott den
störste tillverkaren av järn, utan även
det land som hade den största
utförseln därav. På bergsvetenskapens,
mineralogiens och metallurgiens områden
rådde därjämte under detta århundrade
hos oss en blomstringstid som aldrig
förr eller senare. Bland de märkligaste
tryckta huvudverken inom dessa
forskningsfält skola alltid räknas sådana
världsberömda arbeten som Emanuel
Swedenborgs »Regnum subterraneum sive
mine-rale de ferro» (Dresden och Leipzig 1734,
först i vår tid översatt till svenska med
titeln »Om järnet»)1 och Sven Rinmans
»Försök till järnets historia» (Stockholm
1782) och »Bergwerkslexicon» (Sthlm
1788—-89), för att blott nämna de allra
förnämsta. En skapelse av 1700-talet är
även den ännu existerande och för
Sverige egendomliga institution, som har
till uppgift att stödja och befrämja
landets järnhantering: Järnkontoret.

Järnkontoret är en stiftelse av
frihetstiden och av merkantilismens tidevarv.
Efter Karl Xll-krigens betungande nödår
i århundradets början hämtade sig
bergshanteringen snabbt, och
järnproduktionen från masugnar och
stångjärnssmedjor ökades i hastig takt. Omkring 1740
utgjorde exporten av järn så mycket
som cirka 3/4 av den totala utförseln.
Med den starkt ökade produktionen kom
en pressande konkurrens, järnpriserna
sjönko, och hela industrien kom i ett
visst betryck. Större delen av järnet
exporterades till England, och de
engelska uppköparna fingo allt mer de
svenska producenterna i sitt våld genom
vidsträckta krediter. Flera planer
uppkommo då för att stödja järnhandeln
och förhindra ogynnsamma
prisförändringar. Det gällde att få bruksägarna att

1 Se Carl Benedicks: Emanuel Sweden-

borgs samlingsverk om järnet (Ord och Bild

1923, sid. 506).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 04:08:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1926/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free