Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den svenska järnhanteringens historia. Till Fr. Kjellbergs relieffris på Järnkontorets byggnad i Stockholm. Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
Sixten Rönnow
25. T a c kj är n s u t s l a g i skänk tir en masugn.
mo till användning. Genom den av Cort
konstruerade puddelugnen kunde
tackjärnet färskas med stenkol, och nu först
kunde de kolossala engelska tillgångarna
på fossilt bränsle utnyttjas i
järnframställningens tjänst. Härigenom övertog det
mäktiga öriket, som förut antytts, Sveriges
dittills ledande rangställning som största
järnproducerande land. En förbättrad
smidesprocess var det av engelsmännen
uppfunna lancashire-smidet, som infördes
i vårt land på 1830-talet, huvudsakligen
på initiativ av brukspatronen Gustaf
Ekman. Lancashireugnarna voro i motsats
till tyskhärdarna fristående och av
tackjärnshällar byggda, slutna ugnar.
Lanca-shiresmidet infördes vid de flesta svenska
bruk och fick där ersätta det gamla
tysksmidet. Det var en egendomlig syn
att se de knotiga, kutryggiga
lancashire-smederna, iklädda endast vit skjorta och
träskor, sysselsatta med sitt mödosamma
spettningsarbete vid ugnarna. De
framställda smältstyckena fingo sedan
undergå vällning i särskilda vällugnar. Det
var omkring 1840 som nyssnämnde G.
Ekman konstruerade sin av samtiden
mycket berömda koltornsvällugn. Den
kom till användning vid nästan alla
svenska bruk och har varit av stor betydelse
för vår järnhantering. I ett »koltorn»
framställdes genom upphettning av
träkol bränngaser, som leddes till själva
vällugnen, vars nedre del synes på
bilden 26. Till vänster synes röret med
gastillförseln från koltornet. Vid
väll-ningen inlades järnstyckena, »ämnena»,
som kunde förekomma i form av såväl
smältstycken som göt, i den bortersta
delen av ugnen, och de frammakades
sedan successivt till det hetaste stället.
På bilden äro tvenne smedsdrängar i
färd med att lyfta ut styckena för att
vidare befordra dem till den på nästa
fält synliga ånghammaren.
En av de på sin tid nyttigaste
uppfinningarna av 1800-talets maskinindustri
var ånghammaren. Hedern av denna
uppfinning tillkommer den skotske
storsmeden James Nasmyth (1839). Med
■■■■■■■■■■■■■■■■nuu^..- . - . –––
26. Nedre delen av en Ekmans vällugn.
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
