Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - En gåta i sten. Av Anna Maria Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gåta i sten
riga skulpturer med oftast mystiska
inskrifter, som härröra från denne
originelle bildhuggare, delvis torde »anknyta
sig till förhållanden ur konstnärens eget
liv», delvis åter äro att anse som
»hänsyftningar på tidens politiska och
kyrkliga förhållanden». Och i en upprörd
tid, då för så gott som var och en liv
och välfärd kunde hänga på de
politiska förhållandena, hade det ju också
varit onaturligt, om ej denne tydligen
intelligente konstnär hyst något intresse för
samtidens händelser och personligheter.
Men Adam van Düren var troligen
westfalare, liksom Didrik Slagheck, han
hade länge arbetat i en dansk
kyrkofurstes, en dansk stormans och en dansk
konungs tjänst. Är det då troligt att
han skulle hyst — och velat antyda —•
sympati för den svenske frihetshjälten?
Detta torde ej innebära någon
osannolikhet. Adam van Düren hade ej
liksom Slagheck åtnjutit någon särskild
ynnest av den danske monarken. Vi
veta att han stundom blivit pålagd mera
arbete än han rådde med. Det har
han i en skulptur i Lunds domkyrka
(den under sin börda störtade åsnan)
med en därtill hörande bittert
missmodig inskription låtit förstå. (En
skulptur som dock är daterad några år
senare än den i Storkyrkan befintliga.)
När han först från sitt tyska hemland
kallades till Norden, var det f. ö. till
en svensk kyrkofurste han kom.
Måhända har han under den tid han
arbetade i Linköpings domkyrka fått sin
uppfattning av förhållandet emellan
Sverige och Danmark grundlagd. En av
hans drastiska skulpturer i Lund — det
fjättrade fåret som utsuges av en
hungrig jättestor lus — har ju av någon
forskare uttytts så att det arma fåret
skulle vara Sverige och lusen Danmark.
F. ö. må erinras om en sak: under
medeltiden hade Danmarks konungar
företagit upprepade krigiska infall i
Tyskland och där gjort erövringar, medan
åter Sverige ej varit i fejd med Adam
van Dürens landsmän. Den främmande
bildhuggaren kan därför tänkas ha
varit i viss mån predisponerad för att
mer sympatisera med det förtryckta
Sverige än med det mäktiga Danmark.
Det förhållandet att Messenius
förklarar Slagheck ha uppsatt monumentet
i fråga bör nog ej tillmätas någon
avgörande betydelse. Messenius, som skrev
om saken circa 90 år efter Stockholms
belägring av Gustav Vasa, hade
troligen aldrig hört talas om Adam van
Düren, — en skulptör betraktades ju
icke den tiden som någon betydande
person. Messenius visste emellertid, att
under det år då monumentet i
Storkyrkan uppsattes var Slagheck den
styrande i Stockholm, och han har väl
då ansett det självklart att denne var
verkets tillskyndare.
Vad slutligen beträffar de båda
djuren, som av såväl Messenius som
Rydbeck anses vara lejon, må ytterligare
anmärkas följande: Det är i och för sig
föga troligt att ett land — vare sig nu
det är Danmark eller Sverige som
åsyftas —■ karakteriseras genom både ett
lejon och en lejoninna. Vidare: prof.
Rydbeck återger i Sin skildring av Adam
van Düren en bild av konung Hans,
vilken är ett verk av den tyske
skulptören och på baldakinens båda valvstöd
har två djur, som starkt påminna om
de båda »lejonen» i Stockholms
Storkyrka. Det ena av de båda djuren är,
skriver prof. Rydbeck, »mindre och
smidigare, så att man nästan frågar sig om
det kan vara utfört som pendant till
det vänstra». Saken förklaras, anser
prof. Rydbeck, därigenom att med det
ena avses en lejoninna. Det är
emellertid svårt att tänka sig något skäl
varför Danmarks och Norges konung —
735
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
