Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Tre fornnordiska gestalter. Av Erik Wallén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Nilsson.
Tre fornnordiska gestalter
Av Erik Wallén
SIN KONSTLÄRA
karakteriserar tysken Schelling, den
romantiska generationens filosof
par préférence, konstverket
såsom »en omedveten oändlighet»; varje sant
konstverk rymmer en oändlig rikedom, ett
outtömligt innehåll. Man har sålunda
här en förklaring, varför det
händer, att konstnären själv kan stå
främmande inför den förbryllande mångfald av idéer,
som kritikern förmår utläsa. Det är därför,
anmärker Albert Nilsson med ett stilla
leende på tal om denna schellingska teori,
ingen fara att litteraturhistorikerna bli
färdiga med sitt arbete.
Den schellingska konståskådningens
invecklade byggnad är ju raserad för länge
sedan, men betraktelsesättet måste leva i viss
mening ännu kvar och besannar sig för var
dag som går: de stora konstverken kunna
betraktas från hur många olika sidor som
helst, och varje tid gör inventering i den
estetiska skattkammaren med gott utbyte.
Man skulle kunna säga, att det är en
dylik inventering som Albert Nilsson
företagit, då han för några månader sedan utgav
sitt arbete Tre fornnordiska gestalter. När
man läst det, känner man sig nästan tveksam
med avseende på riktigheten av hans ovan
anförda reflexion; så färdiga och så väl
avvägda förefalla hans omdömen vara. Att
de diktverk, Albert Nilsson behandlar,
Oehlenschlägers Helge, Tegnérs Frithiofs saga
och Runebergs Kung Fjalar, den nordiska
renässansens tre förnämsta produkter,
kunna betraktas ur många andra synpunkter än
dem som bokens förf. anlägger, är självklart,
men man har det intrycket att de områden
som överblickas äro bearbetade med sällsynt
kritisk grundlighet. Albert Nilsson slår fast
sina resultat, skulle man vilja säga, om icke
uttrycket kunde misstydas: det finns väl
ingen forskare av Albert Nilssons rang som
framträder med en sådan försynthet och
försiktighet som han. Det är egenskaper som en
så subjektiv vetenskap som
litteraturvetenskapen ingalunda skämmer bort sina läsare
med. Men det är just dessa egenskaper som
skänka hans arbeten deras vetenskaplighet
och stringens; vad han sagt i en fråga är
om icke det sista ordet så åtminstone det
näst sista.
Albert Nilsson: Tre fornnordiska gestalter. Helge, Frithiof och Kung Fjalar. Lund, C. W. K.
Gleerups förlag.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
