Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ny mentalitet i Finland. Av Hans Ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny mentalitet i Finland
Av Hans Ruin
✓ -1 J ÖR NÅGRA VARAR sedan
l j Ii gjorde en notis sin rundresa
/ genom den europeiska pres-
/ sen. Man hade, utrustad med
nödiga apparater, lyckats smyga sig på
vårens första näktergal i en tyst och dunkel
lund någonstans borta i England och per
radio utsänt den nattliga sångarens första
skälvande toner.
Det var en i all sin knapphet triumfal
notis. Tänk, den skyggaste av musikanter
plötsligen och utan all rampfeber indragen i
världskonserten, förd oss alla med ens så
nära som hade den flugit upp på notstället
framför någon av musikanterna i det
berömda jazzkapellet på hotell Savoy i London
för att taga upp ett litet solo i ensemblen.
Vilka perspektiv, vilka möjligheter var det
icke som slogos upp likt en rikt målad
solfjäder genom denna notis! Vad allt skulle
vi ej snart få höra! Hypnotiserade skulle vi
sitta framför högtalarnas vibrerande
skivor, dessa vår tids Dionysosöron, vari
röster från världens fyra hörn trängas. Och
ingen upplevelse, ingen sensation, förr
betalad med övermänskliga ansträngningar,
kanske med livet, skulle längre vara oss
förmenade. Tv Dionysosöronen skulle inom
kort förenas med Dionysosspeglar, världen
skulle slå upp sin bilderbok för oss, varje
dess röst bära sin seen med sig.
Ja, den skygga näktergalen, som fick
prisge sin livsbikt åt alla, är en tungt
vägande symbol. Den symboliserar som
ingenting annat det revolutionerande
faktum, som ligger i människans allestädes-
närvaro. Tv det sällsammaste av allt är ju
slutligen, att det inte bara är vi som
förflytta oss, vi som uppsöka världen, och
göra det med en hast som tar andan av
själve Lunkentus i sagan, utan att världen
själv förflyttar sig, världen uppsöker oss.
Antingen vi vilja det eller ej, stå vi ryckta
ur vår isolering. xAllt snabbare fortgår
jordklotets erövring genom den enskilda
människan. Alla horisonter vika, snart äro
vi hemma på varje breddgrad.
Utvecklingen låter sig ej längre hejda. Människan
blir världsborgare i en mening, som
ingen upplysningsfilosofi dristat drömma
om. Jorden är snart ett enda
internationellt kvarter.
Jag har kallat fram denna bild av
utvecklingen, emedan den utgör bakgrunden
för den nya mentalitet i Finland, varom
här skall vara tal. Redan det perspektiv,
vari jag på förhand sökt inställa min
framställning, torde giva vid handen att det är
fråga om något annat än den särskilda
mentalitet, som under senaste tid mest låtit
tala om sig, nämligen äktfinskheten. Vad
jag skall söka ge en hastig
frihands-teckning av, är icke vuxet i en nationell,
med tusen stängsel kringgärdad mylla,
utan har sugit sin näring ur internationell
mark, vid som jordytan själv. Denna nya
mentalitet är ett uttryck för ett nytt
medvetande, ett »världsmedvetande» kunde vi
säga. Och den har gjort sig hemmastadd
hos oss genom strävanden, som yppat sig
såväl på svenskt som finskt håll.
När mot slutet av kriget och under åren
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
