- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionde årgången. 1931 /
62

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Greta Söderman. Av Agne Beijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Greta S ö der man

Av Agne Beijer

JL RU GRETA SÖDERMAN-H O GNER,
som denna höst lämnat K. Teatern, bär ett
namn med god klang i den svenska
musikens historia, och det är icke svårt att i
hennes konstnärsfysionomi finna drag som
erinra om hennes store farfar, kompositören
August Söderman, hur olika uttryck deras
musikbegåvning kommit att söka sig. Vad
vi lärt oss hålla av i August Södermans
kompositioner är den okonstlade
naturligheten i umgänget med tonerna, den friska och
osentimentala musikantglädjen, fri från allt
spekulativt djupsinne, men samtidigt
försäkrad mot de lättvunna framgångarnas
frestelser genom en lynnets egen adel och en
sällsynt lyhörd känsla för konstnärlig
uppriktighet och äkthet. När Greta Söderman
tolkar ett sopranparti ur någon av de många
operor hon under sitt femtonåriga
engagemang vid K. Teatern medverkat i, är det på
samma sätt den harmoniska enheten av
spontan sångarglädje och säker artistisk intuition
som vinner oss. Uppvuxen i ett kultiverat
musikerhem har Greta Söderman åtnjutit
förmånen av en gedigen musikalisk uppfostran.
Den första vägledningen erhöll hon, som
naturligt var, av sin fader, operasångaren Karl
August Söderman, och grundliga studier
hemma och utomlands ha sedermera bidragit
till hennes tekniska förkovran. Men Greta
Södermans sångkonst har en säregen
förmåga att tränga undan alla tankar på dess
tekniska förutsättningar, både när hon
sjunger som bäst och när någon tillfällig
indisposition, som det kan hända alla sångare, för
något ögonblick grumlar dess säkerhet. Först
och främst är det själva röstklangen som är
mättad med detta speciella klangfluidum
vars verkningar äro oåtkomliga för kritisk
analys. Utan att kunna sägas äga typiskt
nordisk sopranfärg i dess mest blonda lyriska
schattering har den dock i sitt fria och öpp-

na, från alla mondäna essenser och
divaparfymer rena tonflöde något som jag inbillar
mig nordiskt musiksinne är alldeles särskilt
mottagligt för. Kommer härtill att den äger
en sällsynt fyllighet och glans och en
böjlighet som gör den till ett lydigt instrument
även när det gäller de rena virtuoskonster
som Greta Södermans rollfack kräver. Man
har dock knappast intryck av att Greta
Söderman ägnar något särdeles intresse åt dessa
virtuoskonster. Hennes sunda musikaliska
känsla går helst direkt på det centrala i en
komposition. Det bärande i Greta Södermans
konstnärsskap är icke det tålmodiga tekniska
arbetet eller den inträngande och
differentierande psykologiska tolkningen, det ligger i
den varmblodiga generositet, varmed hennes
temperament ger sig hän i tonflödet.

Det säger sig självt att under sådana
omständigheter den subtila, i lika hög grad
litterära som musikaliska Kleinkunst som
romanssången förutsätter icke i främsta
rummet är Greta Södermans sak, hur friskt och
betagande hennes stämma än kan klinga både
i hennes farfaders visor och i Schubert- eller
Schumannsånger. Hennes stämma likaväl
som hennes temperament kräva för sig det
utrymme som den »stora stilen» skänker,
oratoriet och operan. Någon skådespelerska i
egentlig mening finns det måhända icke så
mycket stoff till i Greta Söderman. Det är
som om själva den franka och mot
tillgjordhet i alla former motspänstiga naturlighet,
som ger hennes musikaliska föredrag dess
främsta charm, vore ett hinder för henne
därvidlag. Greta Söderman är oförmögen
att »chosa». Och sannerligen vi skulle vilja
byta hennes naturlighet mot några mer eller
mindre vällyckade teaterkonster. Den leder
henne i de allra flesta fall mera direkt till
målet än vad något skådespeleri kunde göra. Om
det skarpt individualiserande sceniska gestalt-

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1931/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free