Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teatermuseet på Drottningholm. En programförklaring och en överblick. Av Agne Beijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te atermuseet på Drottningholm
C. F. Adelcrantz’ sängkammare i teaterhuset.
På väggarna franska originalteckningar från iboo-talet. På bordet volymer ur Tessinsamlingen. Lykta från
gamla operan i Stockholm. Musikinstrument från 1700-talet. / spisen teaterbrasa från 1700-talet.
tion av modets och tankevanornas
växlingar. Det är självfallet att det
oundgängligaste villkoret för en rätt kunskap om
innebörden i de stora diktarnas verk är
personlig erfarenhet av vad livet självt
bjuder den som icke går ur vägen för det.
Det första krav man har att ställa på en
historiker som ger sig i kast med dem är
frikostighet med sig själv, mod att ta
risker i sitt nappatag med den omvärld där
han själv är satt att leva. En forskare når
icke alltid därhän utan självövervinnelse.
Attityden innebär ett blottställande av sig
själv för oroselementen i tillvaron, som
icke utan svårigheter låter sig förenas
med det liv i en studiekammares avskildhet,
vilket ur så många andra synpunkter kan
synas som det för lärdoms förvärvande
mest gynnsamma.
Men icke ens den klassiska dikten
vädjar uteslutande till sådana erfarenheter
som äro oberoende av förändringar i det
andliga klimatet. Ingen dikt är så tidlös
att icke något däri vinner en djupare klang
eller ett mera skiftande spel av reflexer
om den insättes i ett historiskt
tidssammanhang. Finns någon musik av högre,
man är frestad att säga matematiskt
evighetsvärde än Das wohltemperierte
Kla-vier? Men spela för en gångs skull dess
preludier och fugor på ett clavichord av
samma typ som Bach själv använde, och
deras linjespel skall skymta genom ett
dis av klirrande spröda klanger, som gör
dem nya för oss och med ens ger dem en
tidsbouquet. Vi kunna tycka bättre eller
sämre om dem så. Bach själv har tänkt
dem just för den klangen, och en historiker
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
