Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sigfrid Siwertz. Av Artur Möller. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si gf r id
S i u> e r t z
mått. De älskvärda syskonen tillämpa
omedvetet övermänniskomoralen, utan att vara
några övermänniskor. Samtliga utveckla sig
också till förbrytare. Familjens huvudman
Peter Basen svär falskt för att slippa ett
barnuppfostringsbidrag; den mörka Hedvig,
vars hela religiositet bottnar i fruktan utan
kärlek, förkortar sin bräcklige makes liv, låt
vara på ett mycket angenämt sätt; spelaren
Stellan använder i sitt livs avgörande
ögonblick märkta kort; den sensuella och
mondäna Laura överskrider visserligen inte
formellt strafflagens gränser, men ödelägger
livet för sin förste man och döden för sin
andre. Den yngste, minst osympatiske av dem,
Törd, den vilde naturromantikern och
inbillade kraftgeniet, har sina bomskott att tacka
för att han endast blir självmördare.
Gemensamt för de fyra äldre är det allt
uppslukande begäret efter rikedom; men
rikedomen betyder icke detsamma för dem. För
Peter och Hedvig blir den självändamål, de
ha gripits av den för mänsklighetens lycka
farligaste av alla samlarvurmer. För Stellan
och Laura är den ett medel, förutsättningen
för ett liv i lyx, vräkighet och lättja.
Trots det gemensamma familjedraget äro
alla fem starkt individuellt särpräglade. De
leva var sitt liv. Man lär känna dem redan
i de första scenerna från barndomen, man
tycker sig se och höra dem. Med vilket
grymt genialiskt grepp ger inte
kråkindia-nernas dans förhållandet till den brutne
fadern ! Men det finns flera kapitel i Selambs
som stå på samma höjd. Lauras middag med
hasard skulle vara fulländad om författaren
gjort sig det lilla besväret att sätta sig in
i ett så enkelt spel som écarté, vilket inte
låter sig adlas till vetenskap. Jag misstänker
tyvärr att en verklig finansman oftast med
ungefär samma småleende läser om de
lysande finanskupperna i skönlitteraturen som
spelaren om advokaten Levys kortduell med
löjtnant Stellan Selamb.
Man skulle kanske inte lägga märke till
sådana detaljer, om inte boken i övrigt hade
en så eminent prägel av verklighet. Dess
personer leva med denna kroppsliga åskådlighet,
som endast de stora realisterna förmå ge dem.
Så länge man läser, faller det en inte in att
tvivla på deras existens. Det är således
heller inte förvånande, att man i Selambs velat
se en nyckelroman ... Enligt förljudande
skall Hjalmar Söderberg ha förklarat den
överträffa alla Strindbergs romaner. Utan
att gå fullt så långt, kan man konstatera att
Sigfrid Siwertz med den ställt sig i allra
främsta ledet bland våra berättare.
Skildringen av Tords sista seglats är helt enkelt
grandios.
»Selambs» var egoismens stora epos. Hem
från Babylon handlar om lögnen,
»livslögnen». Dess bättre rör den sig icke med några
Ibsenska orakelspråk. Författaren kränger
helt enkelt ut och in på sina båda
huvudobjekt, en man och en kvinna. Analysen av
Brita von Vendt är utan tvivel Siwertz’
finaste, på en gång skoningslösaste och mest
förstående kvinnostudie.
Första kapitlet av »Hem från Babylon»,
där en döende i det bolsjevikhotade Rostov
byter identitet med hjälten, innehåller ett
överdådigt uppslag till en äventyrsroman, och
boken överträffar i fart och spänning
flertalet i den branchen. Men det som mest
intresserat Siwertz är personlighetsklyvningen
mellan Linus Treffenberg och John
Biden-cap, vars namn, papper och ansiktsmask han
bär.
Sin äktgermanska natur kan han dock inte
förneka — den blottar sig framför allt i detta
Paris till vilket Siwertz så ofta återvänt,
men som han här målar med bredare och
kraftigare penseldrag än förut. Kanske är
»Hem från Babylon» hans mest artistiska
roman. Vem av den unga generationen, som
tror sig ha upptäckt motorns poesi, har
funnit suggestivare uttryck för fartens
narkotiska verkan, för rattens psykologi i det hela
taget? Linus röjer i själva verket mera
sinne för hastighetens vällust än för den som
gjort Paris till kvinnornas huvudstad eller,
som han också kallar den, la Ville sexe. I
motsats till Brita, som är av ett eldigare
temperament och vill ta igen sin ungdoms
försakelser, längtar han hem till Mariefred ...
Men den lilla barndomsstaden vid Mälaren
representerar inte bara idyllen, utan
rotfästet i hemlandets jord, det äkta, det svenska,
det sunda. Det är en hemlängtan till sig
själv, till sitt sanna väsen — från hetsen,
ruset, lögnen.
»Hem från Babylon» glimmar kanske av
flera slående observationer, överraskande
belysningar och paradoxer — något
harsade-rade ibland, som när Napoleon inrangeras
bland »situationens halvherrar» — och
koncentrerade sanningar än något av Sigfrid
Siwertz övriga arbeten. Till slut kommer
visserligen även Brita till klarheten och Ma-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
