- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
128

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl G.

måste man säga till fore 9 för att få sina
centiliter vermuth, »och herregud, vad
Karin Swanström var rar 1932!» skulle de även
då kunnat tillagt. Men någon i revyn, som
kanske inte var »rar», men som genom en
sällsynt förening av sprudlande gott
humör och okynnigt behag, kom, förmodar jag,
alla herrar att intaga givaktställning och
med intensiv uppmärksamhet följa med, det
var Katie Rolfsen i alla hennes skepelser och
uppenbarelseformer, mest naturligtvis när hon
tydligast visar sig som non är.

Den revy, som nu ges på Vasateatern,
heter Tidens ansikten, en fcmtonöresopera
av Karl-Gerhard. Priset, 15 öre,
beror väl på att författaren denna gång ger
pressen på pälsen (ett tidningsnummer
femton öre). Det är roligt, att det finns
någon censor — ja förstå mig rätt -—• som
står över statsmakterna och som kan
liksom den kinesiske censorn anmärka på
själva Hans Majestät. Revy är historiskt sett
världens äldsta litterära konstform och
dessutom enligt Karl-Gerhard själv även den
högsta formen för ali konst. Över
revyförfattarens auktoritet stå endast de personer, som
i pressen kritisera hans revy. Med visor
sjungna av honom själv och den vackra,
stilfulla Zarah Leander, båda med ypperlig
diktion, samt med Carl Hagman och Tollie
Zell-man som lysande medspelare kan en
Karl-Gerhardrevy vara verkligt rolig. Denna gång

Laurin

blev själva la douce France litet pikerat.
Många påminde sig, med vilken oerhörd
råhet och närgångenhet t. ex. franska
skämttidningar, och vi kunna nog också tillägga
revyer, tilläto sig att angripa drottning
Viktoria av England, då England ej var populärt i
Frankrike. Mäktiga Marianne kan se ut och
uppfattas som Jeanne d’Arc men också som
utpresserska och ekonomisk fridstörerska. För
min del hade jag, ehuru nu Frankrike upprör
bra stora delar av världen genom sin enligt
min tro farliga penningehårdhet, helst sett,
att denna sketch icke varit med, liksom jag
för några år sedan mådde litet illa av det
övergödda Ruhrbarnet, som förekom i en
annan revy. Karl-Gerhard är rent objektiv och
säger, att han endast har till uppgift att roa
publiken. Då lyckas han, och ej minst i denna,
kanske den roligaste av hans revyer. Han har
i denna ett angrepp på sådana, som ej utan
vidare vilja svälja funktionalismen. Man kan
därav förstå, hur populär funktionalismen nu
måste vara hos oss. På allt i revyn kan man
dock ej gå med, t. ex. att det är tråkigt med
kvicka karlar. Nej, med »halvspirituella» är
det nog litet ledsamt, det har han rätt i, men
är man som Karl-Gerhard nästan lika
frikostig med verkliga roligheter som den i revyn
för sin snålhet angripne Wallenberg är det på
sina miljoner — Handelshögskola,
Stadsbibliotek etc. —, då har man rätt att kallas
helspirituell.

Den 22 januari 1932.

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:12 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free