- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
186

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Prinsessan av Sagan och Gustaf Mauritz Armfelt. Av Alma Söderhjelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alma Söde r hjel m

ras sätt att forma sina brevfraser, ger
dem direktiv för den litteratur han anser
lämplig för dem. Ja, så egendomligt det
låter, vakar han över deras moral. När
Jeanette, som är den vildaste av
flickorna, rymmer med en skådespelare, är det
Armfelt som ombetros med att efterspana
den försvunna och återföra henne till
föräldrahemmet. »Nu tycks det vara
Armfelt som samlar de förvillade lammen —
förr var det han som förde dem på
villovägar», skriver Sophia Albertina i ovan
omnämnda brev till sin svägerska Hedvig
Elisabeth Charlotta. »Jag tror dock ej att
han alldeles övergivit sitt lättsinne»,
tilllägger hon.

Hon hade nog rätt, den goda prinsessan
Albertina. Under allt detta utvecklades
dag efter dag kärleksförbindelsen med
Wilhelmina. Hon har efter faderns död
fått som arv hertigdömet Sagan — och
Armfelt får visa sin beprövade
regissörstalang vid de festligheter som åtfölja
intåget. Men det blir också andra och
allvarligare saker att ordna. En dag blir det
plötsligt klart, att Wilhelmina skall bli
mor. Det gäller nu att i en hast skaffa
henne en make — furstendömet behöver
också det en herre och härskare. Sedan ett
projekt om förmälning med den
romantiske kavaljeren prins Louis-Ferdinand av
Preussen strandat på brodern konung
Fredrik Wilhelms bestämda nej —•
prinsessan är dock inte av kunglig börd — får
man nöja sig med att taga till godo det
»löjeväckande» giftermålsförslag, som
den fattige prinsen av Rohan redan under
sommaren 99 hade framställt. På Löbichau
firas hennes bröllop på midsommardagen
1800.

Giftermålet tyckes ha varit ett ärligt
köp: i kontraktet inrycktes redan en punkt
där den summa bestämdes som skulle
tillerkännas Rohan, ifall äktenskapet skulle
av en eller annan anledning misslyckas.
Det förefaller uppenbart, att de äkta ma-

karna inte hade någon intimare kontakt
med varandra. Prinsen levde på Sagan
med sina jakthundar, kumpaner och
älskarinnor och generade antagligen föga sin
unga hustru, som tillbragte de
återstående månaderna av året på Löbichau, ömt
omhuldad av sin mor och av Armfelt,
vars känslor, om man får döma av den
korrespondens som fördes antingen
mellan de olika rummen eller egendomarna
eller under de tillfälliga affärsresor
Armfelt var tvungen att företaga, präglades av
hetta och hetsighet •— hans himmelska,
hans »angélique Adéle», som han oftast
nämner henne i breven, tyckes upptaga
honom helt vid denna tidpunkt. Icke ett
ögonblicks ängslan känner den unga
prinsessan för sin framtid. Hon är
uteslutande upptagen av sin kärlek och hyser
den fastaste tillit till Armfelt. Ingen oro
känner hon ens inför barnets födelse. Ja,
i sin romantiska sentimentala lycka går
hon och drömmer om att få föda honom
två kärleksbarn, vilka skulle kallas Gustave
och Adéle och vilka skulle föra deras
ömma hjärtans traditioner ut till nya
generationer.

Vad som förefaller egendomligast är
att prinsen av Rohan icke ens medräknas
bland de faktorer som spela in vid
anordningarna för det lilla barnets, eller
som deras moder hoppas ■—• de smås —•
ankomst till världen. Ännu den 24 novem
ber är Wilhelmina kvar på Löbichau, och
om lion är ledsen att uppskjuta sin resa,
så är det bara för att hon hoppas i Berlin
ha emot sig ett brev av Armfelt, vilket
sålunda blir fördröjt med en dag. Hon
skriver till Armfelt:

Tänk, att det skall komma post, och — utan
brev. Du har skämt bort mig till den grad, att
det inte är utan knot som jag finner mig i
sådana motgångar. Käre vän, mitt allt —. Allt
som skiljer mig från din person eller din tanke
gör mig förtvivlad, det senare fruktar jag inte
så mycket, men när två poster komma och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free