- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
224

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ernst Didring. Av Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

R ti b en G:s o n Berg

artistiskt når upp till »Malm», är den dock
ett verk av större resning än de flesta
samtida svenska romanerna. Den är
liksom »Malm» ett epos, en sträv hjältedikt
om skärgårdsfolkets, fiskarnas och
lotsarnas, liv och öden. I centrum står en släkt
från Grålöga, den yttersta bebodda
utposten mot havet i Stockholms skärgård, och
Didring följer släkten genom tre led ända
fram till världskrigets slut. Skildringen
vidgar sig till att omfatta hela bygden och
ett stycke av Stockholmslivet, allteftersom
Anders Sjöbergs ättlingar och fränder
förflyttas. Med sin rikedom på levande
gestalter, sin opartiska vederhäftighet och
sina suggestiva skildringar ger
romanföljden den mest omfattande och innehållsrika
krönika vår litteratur äger från denna
nejd. Hade Didring för sin
skärgårdsskildring tagit samma episodiska form som
i »Malm», skulle effekten givetvis ha
blivit starkare. Ty de kapitel, där det
dramatiska i skärkarlarnas tillvaro förhärskar,
äro knappast underlägsna scenerna från
Kiruna och malmbanan i kraft och
stämning.

»Dyningar» slutar med den gamle
mäs-terlotsens begravning. En av hans söner,
Georg, har studerat, gått in i verken och
blivit en hög ämbetsman i Stockholm, som

sällan besöker Grålöga. När han skall
lämna det gamla hemmet, sedan fadern
begravts, fladdrar en rolös, mörk tanke i
hans huvud: »Här ute hör jag ändå
hemma, om jag över huvud taget hör hemma
någonstans i världen.» I den värld, där
han har sin gärning, finns det en mängd
livsfrågor som måste lösas:
avrustnings-frågan, jordfrågan, oljefrågan, kolfrågan,
spritfrågan . . . Men det finns bara en
verklig livsfråga: »den som varje
människa måste ställa till sig själv och lösa själv.
Vad gör jag här? Vad vill jag? Det finns
bara ett svar! Håll ut! Gör din plikt.»
Hans bror Karl, fiskaren, återgår lugnt
och utan ord till dagens arbete, när
begravningen är över och gästerna farit. Han
och hans hustru byta kläder och fara ut
som vanligt för att lägga näten. På en
fråga av hustrun svarar han : »Det är
mycket man inte förstår, mor lilla, och lika
gott är det. Huvudsaken är, att man orkar
arbeta.» Det är en parallell till Skölds ord
i »Bergets sång».

Ernst Didring förstod och delade dessa
bröders enkla levnadsfilosofi, liksom han
kunde skriva om offerläran i dramerna:
I mitt eget liv har jag sökt tillämpa läran
efter förmåga — och har nog också fått
känna på dess praktiska vedervärdigheter.

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free