Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Goethe och Tegnér. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot
gosse på armen. Den Tegnérske
resenärens öde är mera romantiskt och mera
tragiskt. Vänd om till dina berg, säger
lantmannen, »bygg en hydda, kyss en maka,
— njut och tig», men han lyssnar inte till
det kloka rådet.
Och så drar han hän och hinner
Rom på svullna fötter, vinner
konstens pris, som anden bjöd.
Till sitt land han återvände:
främlingen som ingen kände
fann ej bröd.
Man erinrar sig vid denna strof att
Goethe om konsten och brödet och om
svårigheten att vinna bådadera för sig
skrivit den lilla dramatiska dikten
Künst-lers Erdewallen. Över motsättningen i
Romresan mellan lantmannen och
konstnären formade Tegnér längre fram i
gravsången över svågern, brukspatron Olof
Myhrman, ett verspar lika definitivt i sin
visdom som ett av Goethes Sprüche:
Det är och blir en annan makt som styrer
förståndets män och fantasins martyrer.
Ett uppenbart vittnesbörd om Tegnérs
intresse för Goethes lyrik vid denna tid har
man i översättningen av Prometeus, som
kanske är Goethes mest uppmärksammade
ungdomsdikt. Prometeus, som uppsäger
Zeus sin tro och inte erkämfer någon annan
övermakt än »den allsmäktiga Tiden och
det eviga Ödet», är människan som reser
sig i känslan av att i sig äga något
gudomligt. Dikten kan fattas, och har väl också
blivit fattad som en humanismens
frihetsförklaring.
Hast du nicht alles selbst vollendet,
heilig glühend Herz ?
frågar Prometeus det egna hjärtat.
Tegnér översätter:
Allting har du
själv fulländat
glödande och
starka hjärta.
Prometeus-Goethe är en av den egna
kraftens män. Men det är här inte bara
människan som reser sig och av starkt
hjärta proklamerar sin självständighet.
Det är också konstnären, diktargeniet som
talar, i full medvetenhet om sin förmåga:
Här jag sitter
lugn och formar
mänskor efter
mitt beläte,
ett prometeiskt,
väldigt släkte,
som skall lida, som skall gråta,
som skall glädja sig och njuta
och förakta
dig —• som jagi
Säkert har det något att betyda att
Tegnér drogs till denna »upprorsdikt», som
Brandes entusiastiskt kallat den. Det
skedde i samma stund som han kände sig
lyftas av den nya romantiska strömningen.
Just då pågick en litterär titanstrid i vårt
land, och i denna romantikens
Sturm-und Drang-tid stod Tegnér än så länge
på titanernas sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
