Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bokhandlarefamilj. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E 7i bok handlarefamilj
David Felix Bonnier.
När han behöver extra hjälp för sin hyras
betalande undrar Adolf om det ej vore
klokare att upphöra med butiken. Det blir något
både tragiskt och rörande i den gamle Ger
härds sårade stolthet. Han utbrister:
Jeg har dog vundet den Agtelse hos
Bogven-ner, at det er det eneste Sted hvor man faaer
sieldnere Bøger. Det er altsaa vigtig for mig at
være forsynet med Alting og følgelig at jeg maa
have et stort Local og det vil være høist taabeligt
at indskrænke min Boglade ... Jeg maa især som
Antiquar være forsynet med mange forsjellige
Udgaver og selv Sieldenheder ... Det er høist
fortrædeligt, at jeg skal giøre Umuligheder
mue-lige, men til dato har jeg erhværvet denne
berømmelse !
Längre fram är det samma historia, och
värden hotar med uppsägning. Han skriver
då till sönerna:
—• Gud förbarme sig over at forlade de smukke
Leiligheder, som kunne rumme en Samling af
40000 bind med alle Meubler og Inventarier, og
ligge paa Gaden og være ulykkelig ... Mit Navn,
gammel bekjendskab og alt for meget anseet
Indsigter i baade Kiøb og Salg ere altiid saa
inbringende at jeg kan skaffe det daglige ... Jeg
vil blot ønske at du eller den kloge Albert vilde
besøge min boglade, for en boglade har jeg dog
endnu ...
Sjuttiofem år gammal företar Gerhard
Bonnier plötsligt en affärsresa till Hamburg!
Han säger sig där ha uppdrivit ett och annat
och är säker om att få sina resekostnader
ersatta ! Redan följande vår gör han en ny resa,
denna gång till Berlin, Leipzig och till sin
födelsestad, Dresden. Där upplever han
oförglömliga glada dagar och blir feterad runt
omkring. Han träffar en ännu levande bror
och besöker sina oförgätliga föräldrars
gravar. Tre år senare — han har då fyllt åttio
år — gör han en tredje utomlandsresa.
Åttiofyra år gammal dör Gerhard Bonnier,
»befriad från sina jordiska bekymmer»,
skriver Adolf till den bortavarande brodern
Albert, »för att få njuta den länge påkallade
vila som hans outtröttliga arbetsamhet och
rastlösa iver här i livet ej förunnade honom.»
Det har synts mig riktigt att här mera
utförligt dröja vid Gerhard Bonniers liv och
gärning. Ty det var han som lade grunden
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
