Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Manfred Björkquist. Femtio år 22/6 1934. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Stolpe
kyrkans sak. Han citerar ständigt Ibsens
»Brand», i det magra, lätt fanatiska
ansiktet talar det starka käkpartiet om
okuvlig energi. Den 7 november 1908
framkastar han på en studentafton en
förbluffande djärv tanke — planen på ett
»korståg». Man drar andan av häpnad och
spänning. Ett »korståg»? Manfred
Björkquists namn ligger dessa dagar på allas
läppar.
1908—1909 tränger den djärva tanken
igenom och besegrar långsamt allt
motstånd. Recentiorsaftonens föredrag
behandlar Sveriges kyrka. I november fattas
själva beslutet, och under vårterminen
börjar man förberedelserna. Redan i
början av året publiceras ett kort
meddelande om planen, och biskop Eklund skickar
till korstågskommittén en dikt »Till de
unga», som ingenting annat är än
»Fädernas kyrka». Därmed markeras sambandet
med Eklunds församlingstanke, hans krav
på återgång till fädernas fromma liv,
knutet till »stenkyrkan»; den blir snart
populär, och en månad sjunges den på fyra
melodier, till dess Gustaf Auléns tränger
ut de andra. Själva korståget inledes med
en enskild stund på studentförbundet, där
Billing talar om »Den gärning som täckes
Gud», samt ett offentligt möte i
domkyrkan, där för första gången »Fädernas
kyrka» sjunges. Vid pingsten börjar
korståget i Uppland och sprider sig sedan ut
över hela landet. Två och två dra
studenterna ut, uppsöka arbetarna på deras egna
lokaler, stiga oförfärat upp i
predikstolarna — vid vars fot den gamle prosten
kan sitta och hotfullt mumla sina
invändningar —•, kasta sig in i debatterna,
diskutera timme efter timme, bli smädade,
förföljda, utskrattade, men hålla ut. Och i
spetsen går Manfred Björkquist och hans
vän Axel Lutteman.
1909 bildas Kyrkliga frivilligkåren,
fattas beslut om utgivande av en egen
tidskrift. som Manfred Björkquist diktato-
riskt döper till »Vår lösen», planeras den
första kyrkliga ungdomskursen och
förberedes en kristen folkhögskola. Man och
man emellan dryftas också en ännu
djärvare plan — den enda som hittills icke
blivit förverkligad — »klostertanken».
»Sveriges folk — ett Guds folk» — så
lyder Björkquists berömda formulering
vid rörelsens start; sambandet med
Eklunds förkunnelse är redan antytt. Men
källorna äro många. Först och främst
måste man peka på Björkquists egen
personlighet och dess speciella prägling. Trots
sin brinnande kärlek till svensk kyrka
låter han icke prästviga sig — han vill tjäna
kyrkan som lekman. Varför? Svaret kan
här icke i sin helhet ges. Men en
bidragande orsak är otvivelaktigt att han
kommer från Norrlands kyrkliga miljö
»fjärran från biskopar och katedraler». Han
synes frukta kyrkan i dess gamla rituella
gestalt. Han skriver i ett brev från denna
tid: »Jag upphörde aldrig, liksom jag
alltjämt aldrig upphör att vara glad och
tacksam att få tjäna kyrkan just som lekman.
Jag är så rädd för hierarkien, och jag
fruktar alltid, att om kyrkan får aldrig så
litet makt igen. så börjar den gamla
surdegen verka.» I Björkquists kyrkobegrepp
och kultursyn samla sig vidare alla de
skilda uppslagen inom Uppsala teologiska
värld. Där finns Billings syn på
profetismen — som en profet vill Björkquist nå
folket direkt med Guds ord, och Billing
tvekar heller icke att vid Björkquists
avresa från Uppsala till nya uppgifter hylla
honom med det höga ordet. Där finns
också något av Söderbloms ängslan för en i
kulturen isolerad kyrka —- kulturen skall
kristnas. Men alla dessa tanketrådar
samlas i en ytterst personlig ansats — ett
grepp om själva den svenska folkkyrkan,
som icke kan analyseras, men som på alla
samtida gör ett elektriserande och
tändande intryck. Björkquist blir, som Torsten
Bohlin uttryckt saken, »den — ofta svår-
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
