Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Materieforskningens nya världsbild. Av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ti n n a r B e s k o u<
heter. Ljusenergien — energiinnehållet i
ljusstrålningen — består av sådana
energiportioner eller »ljusenergikvanta».
Dessutom spelar energikvanta roll för atomerna.
Smådelarna i en atom — t. ex.
elektronerna — kunna äga olika energimängd allt
efter läge och rörelse, men övergångarna
ske aldrig jämnt utan alltid språngvis, så
att säga trappstegsvis, och varje trappsteg
motsvarar ett kvantum.
I fråga om de filosofiska konsekvenserna
är detta oerhört viktigt. Just den
fundamentala egenskapen hos materien, dess
diskontinuitet, uppdelningen i vissa enkla
elementarenheter, gav materiebegreppet
en starkt konkret
materialistisk-mekani-stisk prägel. Materiens elementarenheter
tänktes som partiklar, konkreta, påtagliga
tingestar, som i sig ägde de väsentliga
egenskaper vi på grund av våra sinnen
tillskriva materien. Och än mer: de
motsvarade den klassiska mekanikens
idealkonstruktion, den materiella punkten. Atomen
blev — i Rutherfords och ännu i Bohrs
berömda atommodell — ett planetsystem
av energibärande materiepunkter,
elektroner, i linjebanor kretsande kring en
central kärna. Men när nu också energien
visar sig kunna ha atomstruktur, när inte
ljusenergien är kontinuerlig, inte kan
tänkas uppdelad i hur små portioner som helst
utan är sammansatt av odelbara
elementarenheter! (Detta trots att
korpuskular-teorien för ljuset — d. v. s. uppfattningen
att ljuset vore en ström av små partiklar —
samtidigt ohjälpligt misslyckats och i stället
ljusets vågnatur framträtt allt klarare.)
Energikvanta är något som inte lämnar
den minsta möjlighet öppen för en materiell
tolkning, för en klar mekanisk bild. Det
är något hos vibrationer i intet, något som
inte kan förstås av vår föreställning men
som kan klart och entydigt uttryckas i
matematiska formler.
Då kanske detsamma gäller materiens
elementarenheter? Helst som de visat sig
ha direkt samband med kvanta? Det är
också fallet. Materieenheterna, t. ex.
elektronerna, visade sig, som det först
uttrycktes, »åtföljda» av en särskild sorts vågor,
materievågor, ett litet vibrerande fält
kring elektronen. Den tanken inställer sig
då: kanhända att detta vibrerande fält är
själva elektronen? I den riktningen har
också uppfattningen förskjutit sig. Teorien
för materievågorna, vågmekaniken, ger
i och för sig en uttömmande och
matematiskt ytterst tillfredsställande förklaring
till materieenheternas beteende. Eller låt
oss hellre säga: beskrivning av deras
beteende. I själva verket har man kommit fram
till vad som kan förefalla vara en dualism
i uppfattningen av materiens väsende:
partikelteorien och vågteorien.
Partikelteorien säger: materien består av små partiklar
eller materiepunkter, på visst sätt kretsande
kring varandra. Vågteorien säger:
materien består av en sorts särskilda vågor
eller vibrationer i rummet. Två
oförenliga uppfattningar; vilken är den rätta?
Svaret synes bli: båda.
Dualismen existerar, om man säger, att
materieenheterna äro partiklar eller äro
vågknippen. Motsättningen löses, om man
inte bryr sig om att säga vad materien är
utan bara beskriver den. Då kan
materieenheterna beskrivas som partiklar eller
beskrivas som vågknippen. Materiens väsende
kan inte fattas, men det kan ges i två
bilder: partikelbilden och vågbilden. Helt
olika, men båda äro »sanna», båda uttrycka
något väsentligt hos materien. På samma
sätt som andra abstrakta förhållanden kan
klarläggas genom olika i och för sig
oförenliga bilder: himmelriket är likt ett
senapskorn, himmelriket är som en surdeg. Andra
exempel lämnar psykologien: de
psykologiska sammanhangen kunna ju endast
uttryckas med liknelser, och olika
psykologiska skolor kunna använda helt olika
liknelser för samma företeelse.
I själva verket måste vågbilden anses
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
