Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Omkring Carl Gustaf Tessin. Av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingvar Andersson
o
den unge Carl Gustafs uppväxt med en mängd
roande och karakteristiska detaljer. Två
stora män präglade hans barndoms miljö:
fadern, slottsarkitekten, konstnär och
ämbetsman, samt den frånvarande konungen,
vars fjärran krigståg och äventyr dominerade
hans folks fantasi. För fadern stod det klart,
att sonen skulle bli hans arvtagare även på
det konstnärliga området, men även om Carl
Gustafs liv och uppfattning från hans
tidigaste är bildades i nära sammanhang med det
stora slottsbygget och hans smak och
konstkännedom utvecklades under faderns
direkta inflytande, visade det sig snart att
konstnärligt skapande icke var hans sak.
Livet fängslade honom mer än konsten, och han
avvaktade med otålighet den utländska
pere-grination, som officiellt skulle fullända hans
teoretiska utbildning, men av vilken han själv
närmast väntade sig en berusande kontakt
med stora världen.
Till Paris, till Italien och Tyskland följer
nu Holst hans färd med stöd av
reseanteckningar och brev. Omhändertagen i Paris av
den lysande ambassadören Erik Sparre, hans
blivande svärfader, ägnade sig Carl Gustaf
förnämligast åt. livets glada sidor, och
dryckeslag, jaktpartier, äventyr med »le sexe gaillard»,
som den bekymrade fadern en gång uttrycker
sig, togo loven av de avsedda allvarliga
konststudierna. Men med den ytterliga sensibilitet
som var hans ersättning för produktiv
konstnärlig förmåga, insöp den unge nordbon den
begynnande régencens Parisatmosfär på ett
sätt som skulle bli bestämmande för hela
inriktningen av hans bildning, och det var nu
han kom i djupare kontakt med fransk
litteratur, lärde känna Fontenelle och 1718 var
närvarande vid uppförandet av (Edipe av
Voltaire, en författare som ända till hans
ålderdom aldrig skulle upphöra att fängsla —
om också stundom repellera — honom. Holsts
skildring av reseåren med deras äventyr och
rika, växlande intryck är i sin eleganta
utformning ett av de bästa avsnitten i hans
bok.
1719 var Tessin åter hemma i Sverige. Det
var ett förändrat samhälle och en förändrad
ståt han återvände till, och frågan var vad
den begåvade och lysande unge mannen
skulle ägna sig åt. Det stod nu klart för fader
och son, att han ej kunde bli arkitekt: kanske
var han härvid också missgynnad av ett lyte,
så gott som hel förlust av synen på det ena
ögat, vilket blivit en följd av kopporna.
Litterär talang fanns i rikt mått hos Carl
Gustaf Tessin, det skulle hans framtida bana
komma att vittna om: han var skolad i
tidens eleganta franska brevstil, han hade
lycklig hand med poésies fugitives, han blev en
av sitt tidevarvs yppersta talare, och hans
ålderdoms dagböcker bära många
vittnesbörd om hans fina iakttagelser och förmåga
att ge dem både lyrisk och komisk gestalt.
På sistone har också en roman av hans hand
återfunnits. Tidigt hade han uppträtt som
amatörförfattare vid hovets dramatiska
di-vertissemanger, ja redan som barn hade han
hållit så rörande predikningar i slottsgemaken,
att »mången hovgumma grät» därvid, som
han själv långt senare berättat. Men
1700-talets högättade författartalanger — Creutz,
Oxenstierna och andra —■ kunde inte enbart
ägna sig åt litteratur, adliga diktare voro
länge därefter diplomater och ämbetsmän,
liksom de borgerliga voro kanslitjänstemän
eller biskopar, och på 1720-talet var en
litterär bana otänkbar för en svensk greve.
Tessin var född till att bli amatör på
litteraturens som på konstens område. För
honom var ämbetsmannabanan given, så
mycket naturligare som faderns gärning
till betydande del utförts på detta område,
och i egenskap av hovintendent kom sonen
nu att anknyta direkt till faderns
verksamhet, handhavande hovets
»innerdekora-tion, möbler och garderob» samt
hovförlustelserna, inte minst teatern, som alltid
intresserade honom.
Men för en ung, otålig och snillrik man
fanns i det nya Sverige ännu en väg att snabbt
nå ärones tinnar, nämligen den
riksdags-politiska, och hos Holst kan man nu följa
Tessins debut vid riksdagen 1723, där han
som den begåvade och intrigante Josias
Ceder-hielms lärjunge och medhjälpare i mindre
sekreta deputationen och i sekreta utskottet
bevakade ständernas rätt mot kungliga
maktutvidgningsförsök. Hans belöning blev
en e. o. kanslirådsbefattning i kanslikollegium.
I Sigrid Leijonhufvuds Omkring Carl
Gustaf Tessin, I, skildras med mycket behag
Tessins personliga upplevelser vid denna tid,
hans förlovning med Ulla Sparre och deras
av ett slags täck sirlighet präglade intima
korrespondens. Det är från denna tid som
Tessins trogna livsledsagarinna och kamrat
börjar spela den stora roll i hans liv, vilken
kan följas i Sigrid Leijonhufvuds böcker; där
framträder ett levande porträtt av en älsk-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
