Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Henrik Schück. Av Gunnar Castrén - Om konstnären och yttervärlden. Några anteckningar. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konstnären och yttervärlden
historien. Det är ett tecken på Schücks
ständiga ungdom att han ännu i dessa
verk kunnat lära av de unga. Det är icke
ofta en sådan lycka skänkes de gamla.
Men ännu långt större orsak till
tacksamhet ha dessa yngre forskare i den svenska
litteraturhistorien — till tacksamhet mot
mästaren, som brutit de banor på vilka de
vandra fram, som visat dem uppgifter och
givit dem impulser och lärt dem att se
diktningen under vida perspektiv. Och
denna tacksamhet känna icke blott alla
hans lärjungar i Norden, både de som
lyssnat till hans ord och de som endast lärt
genom hans skrifter, utan också det folk,
vars andliga hävder han med så suveränt
mästerskap tecknat.
Om konstnären och yttervärlden
Några anteckningar
Av Stefan Johansson
I.
ÖRSTÄRK ANDET av vissa drag i
psyket, som hos flertalet människor äro
mindre utvecklade eller saknas, men som
hos konstnären blivit ledande egenskaper,
ger hans art och verksamhet en särställning
till andra verksamhetsarter och deras
förutsättning. Då han därtill genom
sambandet med det ursprungligaste i
livselementet innerst är främmande för de
kompromiss- och anpassningsförhållanden, som
skematisera och förytliga karaktärslivet,
är det helt naturligt att den i stort sett
vanebestämda samhällsmänniskan stundom
har svårt att förstå honom. Det
inspirationsliv varpå han bygger sitt arbete och
som har sin rot i hans livsart och uppgift
skiljer sig också i väsentliga hänseenden
från hennes egen övervägande
ekonomiskt-praktiska inställning.
Konstnärens sinne för det mänskliga liv
varpå konsten bygger och för den
personliga livsarten gör honom i förhållande till
detta sinnes utveckling även mänskligt
förstående. Därigenom och genom sitt
samband med de gemensamma livsbehoven
synes han äga större möjlighet att uppfatta
den icke konstnärliga läggningen, än
denna, utan den behövliga kännedomen om
hans särdrag, har att förstå det artskilda
i hans egen.
Då ringa olikhet i den personliga
läggningen kan försvåra människors
ömsesidiga förståelse, och då det som faller utom
gränsen för deras erfarenhet ej blir en
fullt sann och levande verklighet, blir även
konstnären genom de psykiska drag, i
vilka han skiljer sig från flertalet, lätt
missuppfattad, då människan gärna efter sig
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
