Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om konstnären och yttervärlden. Några anteckningar. Av Stefan Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S t e f a ?i Johansson
själv omtolkar det hon ser och
förnimmer. Det är även ett känt drag i
självbevarelsedriften, att vad hon ej förstår lätt
uppkallar hennes misstro och reservation.
Om det misstrodda stör vanor och begrepp
kan misstron få ett fientligt drag. Gäller
detta det allmänna livet, gäller det ej
mindre de yttringar av konstnärens liv och
verksamhet, som strida mot gängse
begrepp.
Konsten kräver av sin utövare att han
helt uppgår i sin sak, han blir därför i
dess krav på personligheten ofta olämplig
och obekväm för den yttre anpassningen.
Har han ej kraft att ta konsekvensen av
motsättningen till de förhållanden, som
inverka hämmande på hans art och
verksamhet, blir denna svaghet ett allvarligt
minus för hans arbetsöde, då den
undergräver det personlighetsvärde, som är
arbetets mänskliga och konstnärliga grund.
Söker konstnären människors gillande,
skadar detta även hans talang, då han
därigenom mer eller mindre blir beroende av
deras svagheter och tycken. Den sociala
ombonaden kan också bli en fara för hans
ursprunglighet och frihet, som även den
utomstående instinktivt kan känna, då den
förtar den romantik, han vill se hos
»undantagsmänniskan» och som för honom
främst röjer sig i hennes yttre liv.
I en civilisation där uppfattningen av
både människovärdet och den personliga
dugligheten ofta påverkas eller bestämmes
av ekonomiska faktorer, får den utåt
mindre uppmärksammade och materiellt
mindre gynnade konstnären stundom göra
erfarenheter av föga kulturvärdig art. Att
dessa erfarenheter i hans särställning till
det samhällspremierade nyttighetslivet
understryka hans främlingskap och inverka
på karaktärsdaningen är självklart. När
den svaga personligheten därigenom
hämmas i sin utveckling, utlöser det hos den
motståndskraftiga läggningen genom en
sund och stolt reaktion ett självständigt
hävdande och härdat utpräglande av hans
egenart. Denna hävdelse är nödvändig, om
konstnärssinnet under långvariga negativa
påkänningar skall kunna behålla den inre
balansen och frihetskänslan obrutna.
Om reaktionen mot yttervärlden ej
medför en motsvarande inre befrielse,
skapar den ett negativt och hämmande
element; reaktionen måste därför utlösa en
motsvarande positiv energi, om den ej skall
motverka konstnärssinnets fria och friska
pulserande.
När konstnären har ett sunt
medvetande om att han som uttryck för en sida av
livet är skyldig att kräva respekt därför av
mot konsten negativa element, har detta
medvetande även samband med de
egenskaper, som fördjupa känslan och allvaret
i hans inställning till sin uppgift.
II.
Då värdet av en verksamhet och ett
arbete för flertalet människor är liktydigt
med hur det fyller de allmänna och
praktiska behoven, är det naturligt att denna
inställning även skall prägla
uppfattningen av konstnärens verksamhet. Sin
resonans äger denne därför främst hos dem,
som ha ett medfött sinne för och behov
av konsten, men även hos de
kulturmänniskor, som i konstnärens arbete se
uttrycket för ett livsinnehåll, som endast
konstens medel kan uttrycka. Den
genomsnittliga samhällsmänniskan är vanligen så
fylld av de närliggande praktiska
intressen, som för henne äro livets innehåll, att
det insockrade gillande hon kan bestå
konsten och konstnären alltför ofta är en
gest till hennes egen prydnad, utan
verklig inre motsvarighet. Desto värdefullare
är för konstens utövare det allvarliga in-
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
