Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitterat ti r i Finland
I pustar och ryck
hamra första julklockornas silverkläppar.
Konfirmationsdagens skälvoringning
når efter sjuttio träldomsår
fina öronmusslans kvarlevor.
Bröllopsglam, begravningsklämt,
stora händelsers förklungna verklighet
lever i trasiga ljud.
En eländig mottagare har tagit in
bygdens stora sändarstation.
Sköna klang,
du kastar ut dina slingor
i växande ringar över dåsig bygd
fångande i samma garn
dagens blodfulla konfirmander
och hänsovna i sjätte led.
Vid rungande klockstapelns fot
trängas i myllan vitnande benpipor.
Där tonar klangen närmast och starkast.
En mycket anmärkningsvärd debutbok är
Göran Stenius’ Det okända helgonets kloster.
Den är icke formfulländad, man får bana sig
väg genom en tung patetisk stil och en
snårskog av dunkelt formulerade problem, men
där brinner under den ogästvänliga ytan en
mörk intellektuell lidelse, som gör att man
lyssnar till vad den unge författaren har att
förkunna; han är uppenbarligen en kraft att
räkna med för framtiden.
»Det okända helgonets kloster» är en
filosofisk roman om motsättningen mellan
materia och ande, mellan agnostikerns förnuft
och mystikerns tro. Det kloster, där
hand-ngen utspelar sig, ligger bortom livets
gränser någonstädes vid ett vidsträckt kärr,
där den dumdristige vandraren sjunker ned
i bottenlös dy och försvinner utan att någon
vet vart han tagit vägen. Det elände
berättaren i boken möter framstår för honom som
livets negation, men livet har icke något
matematiskt förtecken, säger överste Barzow,
som lever där med sin lungsjuka hustru;
lidandet är en lika intensiv livsform som
någonsin vällusten eller kälkborgarens goda
samvete. Barzow erkänner livets obotliga
misär, som breder ut sig kring honom som
det gulgrå kärret utan början och utan slut;
sin kraft att stå ut därmed vinner han genom
att i en österländsk mystik bejaka lidandet.
Det är österland och västerland som mötas
i Barzows och berättarens person: för den
senare framstår livet och hälsan som
axio-matiska värden.
Barzow förnekar människans förmåga att
genom förnuftet fatta tillvaron.
Objektiviteten är bara en mask för själviskheten;
de blinda ingivelserna förväxlas med san-
Göran Stenius.
ningskravet — tanken är ju en reflex av
Nietzsches och moderna antiliberala
filosofers sanningskritik. Allt vad förnuftet
bygger upp är bara konstruktioner, som skall
skydda det värnlösa jaget mot det
skrämmande, outgrundliga mysterium, som gapar
utanför. Stenius skildrar symboliskt hur
vetenskapen lidit bankrutt och hamnat i rena
negativismen — det är ju slagord som man
låter gå till väders på många håll i våra
dagar. Han berättar hur en entomolog, en
världsklok magister, kommer upp till
klostret för att leta efter insekter ute i kärret;
om han finner en spindel, en besynnerlig
skalbagge eller en besynnerlig död, det
förblir alltid kärrets hemlighet; allt som kunde
spåras av honom var hans insekthåv, som
låg på några tuvor av ganska förrädiskt
utseende långt borta. Den enda som kunnat
besegra kärret, negationen i tillvaron, är
det okända helgonet, som en gång för
längesedan vandrat över gungflyt och rest ett kors
på en kulle mitt i havet av mossa; han har
lyckats i sitt djärva uppsåt icke tack vare
egen vilja, utan buren av en högre makt.
Förnuftet för till förintelsen — heter det — men
»det okuvliga hjärtat reser sin byggnad mot
en helhet, som icke låter sig sönderdela».
Tron är förmer än vetandet, det är den
sensmoral vi sålunda kan utdraga ur denna
uppbyggande legend.
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
