Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bellmans dramatiska arbeten. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Stålhane
Det var en mycket lycklig idé av den
nye redaktören att debutera med ett
samlingsband av Bellmans Dramatiska arbeten.
Dessa hade förut fått sökas på flera olika
håll och egentligen vederfarits föga
rättvisa. De voro av denna anledning ganska
litet kända, och den samlade överblick denna
nya edition skulle komma att ge kunde
givetvis förväntas väcka intresse. Det är
också en högst intressant volym Byström
nu begåvat oss med. Som vanligt i
standardupplagan har kommentaren svällt ut
till ungefär samma antal sidor som texten,
och man tar tacksamt emot den. Först
kommer en kort, men givande orientering
i den teatermiljö, för vilken skalden skrev
sina verk. I denna framhålles även den
utomordentliga skådespelaretalang
Bellman själv ägde och redogörs för de tillfällen,
då han fick utnyttja den. För varje pjäs
få vi sedan intressanta inblickar i dess
tillkomsthistoria och omständigheterna vid
framförandet samt biografiska uppgifter om
de agerande, ofta belysta av karakteristiska
anekdoter. Dessa väl avvägda inledningar
ge i en koncentrerad, men behaglig form
tillsammantagna en hel liten teaterhistoria,
fylld av fakta från den gustavianska
teaterns lysande och oroliga värld. Den
topografiska och kulturhistoriska kommentaren
är synnerligen omfattande och lämnar en
mångfald både nya och roande
upplysningar, i stor utsträckning resultatet av
självständiga källforskningar.
Kommentatorn är uppenbart väl hemmastadd i den
miljö, där den Bellmanska dikten rör sig,
så egenartad den än i många fall är. Ett
femtiotal illustrationer, valda med gott
spårsinne, äro ägnade att ytterligare belysa
texten.
Det är Bellmansdiktens karaktär av
speglande tidsbild som gör att kommentaren
faktiskt växer ut till en kulturhistoria in nuce.
En kritiker har också nyligen framkastat den
tanken, att man, endast utgående från
standardupplagans kommentarnotiser, skulle
kunna åstadkomma en intressant volym
om »Stockholmslivet på Bellmans tid» eller
något dylikt. Här föreligger en fullkomlig
parallell till den av skalden högt beundrade
Holberg, om vilken Oehlenschläger på
samma grunder skriver i »Athene» 1813, att
han har »vidst at fremstille den danske
Hovedstads borgerlige Liv i sin Tid saa
troe, at om Byen sänk i Jorden og man kun
om nogle Aarhundreder udgrov Holbergs
Comoedier, saa vilde man saa godt kjende
Digterens Tidsalder deraf, som vi kjende
den romerske Tid af Pompeji og
Hercu-lanum.»
Musikbilagan meddelar noter till sjutton
av de sextiosju partier av texten, som haft
sångmelodi. För femtio stycken är således
melodien ej bekant, och det torde vara små
utsikter att dessa melodier någonsin bli
kända. Musikkommentaren lämnar fylliga
uppgifter angående Bellmans melodilån,
notiser som stundom växa till intressanta
bilder ur tidskrönikan. Bellmansmusiken,
så väsentlig för skaldens verk, och förut
förtjänstfullt meddelad av Åhlström, Drake,
Josephson m. fl. har här i docenten Jeanson
fått en lika kunnig som tillförlitlig
förmedlare.
Standardupplagans sjätte band fyller
sålunda mycket höga anspråk, och nu kan
man blott önska, att denna lyckade volym
må snabbt följas av flera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
