Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hjalmar Gullberg. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
traktad, flegma och humor. Hjalmar
Gullbergs stil är lätt, graciös, spirituell och
spiritualistisk, fjädrande och fint bevingad,
men har blivit fylligare och djupare i
klangen, milt mognad i tonen, med eko
från djup »djupare» än intellektet och
med ett mål av metafysisk ro: vilan i Gud.
Vad humorn slutligen beträffar så finns
den kanske mest som ironi, möjligen satir,
hos denne —- i köttet — son av Malmö
som enligt vad den biografiska forskningen
tror sig kunna fastställa också har
tillbragt några år av sitt liv i en liten stad två
mil norr om Malmö som heter Lund. Man
är inte student i Lund utan att komma i
kontakt med den specialart av skånsk
humor vars upphovsman heter Falstaff fakir
och där betraktas inte som en skämtare
bara, utan också som en mer eller mindre
omedvetet djupsinnig författare, utlärande
sin del av den konst som Hjalmar Gullberg
i titeln på sin senaste bok har kallat »att
övervinna världen». Både clownen och
helgonet är världsföraktare, fast på var sitt
sätt. Man antar att Hjalmar Gullberg
har förståelse för bägges sätt.
Detta alltså om denne skalds
ursprungsorter; enligt kyrkböckerna. Födelseåret är
1898, och man kan räkna ut att det var
jämnt fyrtio år sen dess. Den som i år är
40 har den positionen i årtalsserien att han
vid mottaglig tidpunkt kan ha kommit i
kontakt med diktare som Pär Lagerkvist,
Birger Sjöberg, Harriet Löwenhjelm. Pär
Lagerkvist upplöste konturer:
versformernas konturer, världsbildens konturer, t. o. m
den individuella begränsningens konturer.
Hos Birger Sjöberg kunde man bland många
essentiellare lärdomar hämta också den
kanske jämförelsevis periferiska att om
det var nödvändigt att välja så var det
bättre att vara bisarr än att vara banal.
Harriet Löwenhjelm påminner om
Schleiermacher. Han ville i sina Tal över religionen
vända sig till »de bildade bland dess — d. v.s.
religionens — föraktare»; om han lyckades
är osäkert, men Harriet Löwenhjelm
lyckades med det genom att på sitt hjälplöst
uppriktiga sätt blanda religiositet och
skojighet till en sorts poesi som var lätt att
missförstå men lockande att försöka sentera.
Vill man placera dessa litterära faddrar och
gudmödrar någonstans i närheten av
Hjalmar Gullbergs skaldemusas vagga så är
det naturligtvis lovligt; alltför nära
behöver man i varje fall inte rycka dem.
Redan från början skrev denne poet på
ett påfallande sätt sin egen handstil;
lite tveksamt, men i tveksamheten låg
en del av stilkaraktären, och den har
blivit stilbildande fast han själv nu ofta i ett
flöde av suveränare inspiration överger den.
Böckernas titlar är ju följande: I en
främmande stad 1927, Sonat 1929, Andliga
övningar 1932, Kärlek i tjugonde seklet
1933, Ensamstående bildad herre (ett
mellanstick om en sorts svensk Palmstroem)
1935 och Att övervinna världen 1937.
Den främmande staden i debutsamlingens
titelvinjett såg ut som Konstantinopel,
men var väl av sin författare snarare tänkt
i likhet med Malmö eller för övrigt vilken
stad som helst på det klot som ofta för
skalderna har tett sig som »fejl klode» eller
som ett klot som man skulle vilja »hoppa
åv». Boken väckte knappast samma
uppseende som en ungefär samtida
debutsamling av en annan poet: Artur Lundkvists
Glöd. I flera år —■ det är i detta
sammanhang litteraturhistoriskt nödvändigt att
man minns — var Artur Lundkvist med
sin fria vers och sin lawrencianism en förare
för Föreningen De Unga i Sverige; nu har
han, alltför begåvad att i längden trivas
med rollen som sektledare, upplöst rörelsen
och tycks experimentera med annat. Man
kan också säga att den prosaiserande
versen och sexualnaturalismen har trängts ut
ur de ungas medvetande av Hjalmar
Gullbergs melodiösa poesi och ansatser till
spiritualism. En tid rådde det en sorts
tvekamp mellan lundkvistianismen och
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
