Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hur såg Livia, Augustus’ gemål, ut? Ett bidrag till tvåtusenårsminnet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur såg Liv i a, Augustus’ gemål, ut?
museet. Inom den andra gruppen äro de
intressantaste Carlsbergsglyptotekets
nummer 6x6, som dock knappast på grund av
skadorna och den hårda restaureringen
kan lämna något egentligt bidrag av värde
till fysionomistiken, och Tunismuseets
huvud, som Poulsen anser vara samtidigt med
Fajumbilden och där enligt samma källa
Livia är »smukkere en nogensinde». Inför
en kvinnobild, som saknar både ett öga,
näsa och överläpp, förefaller nog denna
den framstående konsthistorikerns
förälskelse en smula överraskande, men som jag
själv icke har haft nöjet att återse
originalet på drygt ett decennium, undertrycker
jag varje personligt omdöme. Den tredje
gruppen, de idealiserade bilderna, är den
minst intressanta redan på den grund att
de flesta hithörande bilder torde ha
tillkommit först långt efter Livias död, väl
framförallt sedan kejsar Claudius strax
efter sin tronbestigning år 41 låtit
guda-förklara sin farmor, vilken i livet lär ha
behandlat honom tämligen vårdslöst (som
alla »övermänniskor» hade hon väl svårt
att hantera fysiskt och andligt undermåliga
individer på rätta sättet). De stödja sig
alltså icke på konstnärlig självsyn, den
första förutsättningen för ett individuellt,
besjälat resultat. Det tycks mig tillräckligt att
återge en enda av de bättre och mera typiska
representanterna för genren,
Carlsbergsglyptotekets nummer 531. Den sena
dateringen bestyrkes enligt Poulsen av
draperibehandlingen med de för vinden fladdrande
mantelflikarna och av den starka borrningen
i håret. Den i och för sig ståtliga gestalten
visar Livia under förrättande av en
offerhandling med doket som alltid vid sådana
tillfällen uppdraget över nacken, över det
konstfullt arbetade diademet och de med
häpnadsväckande raffinemang
tillrättalagda lockarna, med offerskålen i den
(restaurerade) framsträckta högerhanden
och ymnighetshornet i den vänstra. Men
själva ansiktet lämnar skådaren oberörd.
Huvud av Liv i a statyn i La villa
dei Mist er i, Pompeji.
Det har något matronalikt över sig. Det är
lugnt till gränsen av oberördhet, stelt till
gränsen av uttryckslöshet, likgiltigt, nästan
tr’st som om ägarinnan fullgjorde en rituell
plikt, vilken icke i nämnvärd grad roar
henne.
Beträffande den bekanta Liviabysten i
Louvren, som ibland rent av tagits till
utgångspunkt för resonemanget, ber jag
att helt få instämma i Fredrik Poulsens
omdöme: »Vi tillåta oss att hålla denna
bild, som ingenting säger och bara har
ställt till olyckor, utanför undersökningen.»
Köpenhamnsglyptoteket står i främsta
linjen ifråga om porträtt av den stora
kejsarinnan. Söker man en sannolik
kronologisk ordningsföljd mellan de mera säkra
och bättre bevarade verkliga
porträttbilderna av Livia, förefaller det lämpligt att
här återknyta skildringen av dessa med det
eleganta, fint arbetade huvudet nummer 618
i detta museum. Detta huvud är med säker-
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
