Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Crops Diplomatique i Stockholm för femtio år sedan. Av Carl Fleetwood
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C or p s Diplomatique i Stockholm för f em ti o år sedan
utom dame du monde, men så snäll, att jag
alltid undrade över möjligheten därav, då
hon alltsedan ungdomen (och det var rätt
länge sedan) levat bland diplomater. Cope
såg ut som obetydligheten själv —
förskrämd och litet oredig. Hans sorgliga slut,
då han i ett anfall av vansinne kastade sig
ut genom ett fönster, visade, att denna
oredighet endast var början till den natt, som
slutade med att alldeles omtöckna ett
förstånd, vilket visserligen aldrig varit
synnerligen skarpt. Förste
legationssekreterareplatsen innehas nu av the Master of Napier.
Det är en flegmatiker, doublé d’un poseur,
men på ett så naturligt och tilltalande vis,
att man omöjligen kan förarga sig däröver.
Napiers utseende passar ypperligt till den
roll han antagit, och som han är alltför
mycket gentleman för att låta sin originalitet
överskrida det passandes gränser, gör han
endast ett rätt angenämt avbrott i det endast
alltför ofta monotona comme il faut. Mrs
Napier är ännu en skönhet, ehuru hon har
sina vackraste år bakom sig. Det är ett
fruntimmer, som under vissa förutsättningar
ännu kan vara farligt. I Stockholm
representerar hon en genre, som där är alldeles okänd
d. v. s. en dam av värld efter kontinentala
begrepp, något å la Sarons liljor, vilka i
trots av sin onyttighet prunka med dess
mera lysande färger.
Den hyggligaste av alla unga diplomater
som på min tid varit i Stockholm, var på
sin tid andre engelske legationssekreteraren
Greville. Den nuvarande mr Lowther är
visserligen en äkta engelsk typ men i stället
så litet som möjligt en diplomattyp. En kort
tid på senhösten 1885 och början av 1886 fanns
även en attaché Sant, vacker som endast en
engelsman kan vara, men han förkylde sig
och fördes härifrån för att några månader
därefter dö i lungsot.
Italien har under alla dessa år haft blott
en minister, markis Spinola, tillhörande
den gamla ryktbara släkten. I hans anlete
återfann man dragen hos medeltidsitalienarna
minus det drag av energi och hänsynslöshet,
som utmärkte en Sforzas och en Borgias
samtida. Spinola var vänligheten och
älskvärdheten själv. Markisinnan, som även hon
var charmant, hade icke haft sin mans
förmåga att bevara en flyktande skönhet, så
att hon för världen egentligen endast var en
gumma. Spinolas hus var på sin tid ett av de
gladaste och angenämaste i Stockholm.
Ryske ministern Okounefj.
Döttrarna hade icke minsta äran därav. Den
äldsta Marie, numera grevinna Belgrano,
var aldrig någon skönhet, snarare tvärtom
och jag kan knappast säga, att hon ens var ett
distinguerat fruntimmer, men hon hade i
rikt mått de egenskaper, vilka vinna även om
de icke blända — huvudets och hjärtats.
Hon och min hustru voro intima vänner.
Den andra i ordningen Irene Spinola var
däremot mycket vacker, glad och munter,
högljudd och ogenerad, kvick och icke rädd för
vad hon sade. Hon var överallt där hon kom
såsom en frisk virvelvind. Man påstår nu,
att hon skall gå i kloster mot föräldrarnas
vilja. Det vore en slags levande begravning.
Den yngsta Lala såg minst ut och hölls som
barn, ehuru hon för längesedan trampat ut
barnskorna. Ehuru icke diplomat bör unge
markis Frédéric Spinola omnämnas här.
Hai» var vacker, stor kurtisör och med
framgång men en ohjälplig slarv, som måst lämna
italienska armén — ett olycksbarn under den
briljantaste yta. Här i Stockholm slutade han
cu ÖUAJJ
In’OKuntjk.
23 — Ord och Bild, 48 :e drg.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
