Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
Av Folke FL olm ér
\—/ VENSKENS romantiska svaghet för
främmande land får understundom utlopp i
mycket väl motiverade och väl
tillrättalagda konstnärliga uppgifter. En sådan kan
till exempel den sägas vara, som består i
utsmyckning av atlantbåtar med ämnen
belysande vikingalynnet och vår allmänna
kring-synthet. Så har konstnären Bertil Damm för
M/S »Kungsholm» för icke så länge sedan
komponerat den vävda tapeten »Nova Suecia»,
som lämnar klart och dekorativt besked om
våra koloniala ambitioner under 1600-talet.
För M/S »Stockholm» har Kurt Jungstedt
ställt samman en pittoresk bildsvit med motiv
från Mississippi med nordamerikanska
hjulångare och allsköns folkliv, en brokig skildring
från 1800-talets mitt. Och för samma båt har
skulptören Robert Nilsson skurit i trä en
sällsynt fantasieggande fris, som senast var
utställd i Konstakademiens stora
sommarvisning av Nutida svensk konst. En sjöman
upplever all världens härlighet och brokiga
åskådningsmaterial på detta utsökt dekorativa
episka konststycke. Man ser honom först
som barn vid stranden med leksaksbåten i
händerna, därefter rullar bildberättelsen upp
sig i hela sin rytmiska omväxling i ett
sinnrikt dekorativt system, och i sista scenen
väntar en ungmö på den hemvändande j
ungmannen, som nu går i land. Naivt som en
sjömansvisa men raffinerat i sin tekniska
utformning är detta nya bidrag till den svenska
båtkonstens historia, en konst, som väl redan
tog sin början med vikingaskeppens dristigt
profilerade drakhuvuden.
Konstakademiens utställning gav även
andra prov på svensk lust att gripa motiv
från fjärran land. Sven Erixsons för
Göteborgs konserthus vävda tapet, den väldiga,
färggnistrande »Melodier vid torget» tjusade
genom sin inspirerade exotism. Samme
konstnärs väggmålning »Nils Holgerssons
underbara resa» i Olofslunds folkskola och Hilding
Linnqvists grekiskt-levantinska vision i
chokladfabriken Marabous matsal ligga på samma
linje. Svenska konstnärer tyckas finna
monumentalformat för sin fantasi först då de
sträcka sig efter det fjärranbelägna.
Den utställning av Nils Dardels konst,
som Föreningen för nutida konst ordnat i
Liljevalchs Konsthall (utförligare behandlad
på annan plats i detta häfte), leder
tanken in på samma spår. Det är en lyxbåt
Dardel härskar över, låt oss kalla den
Sverige-Orientlinjens M/S »Nirvana», en båt med
tusen tjusande överraskningar i beredskap,
en farkost som ideligen ändrar kurs, som
ibland styr rätt på drömda öar men som
också ibland angör realiteternas skarpskurna
fastland. Men båtens mest frappanta
egenskap är dock dess förmåga att lura tullen i
alla hamnar. En sådan smuggling! Utsökta
kryddor, ädla stenar och dyrbara exotiska
stoffer langas fullt öppet förbi en hord av
tulltjänstemän, som endast kunna riva sig i
håret i pur vanmakt. Skepparen själv slår ut
med händerna och svär sig fri från allt smussel,
Dardel skulle aldrig nedlåta sig till en
uttömmande förklaring, snarare visar han upp
ett komplett oförstående ansikte inför alla
snokande myndigheter.
På en lyxbåt av den Dardelska sorten
vräker sig en myckenhet sötaktig mondänitet
i däckstolarna, men där finns också en
besättning, som oavlåtligen tränats för hårt arbete
och svåra uppgifter. Dardels rikt fasetterade
konstnärskap, sådant det manifesterade sig
på Liljevalchsutställningen, fängslade icke
minst på grund av ett genom åren konsekvent
odlat, allvarligt och inträngande
människostudium.
Tyko Sallinens utställning i Gösta
Stenmans konstsalong berättade på konstens
språk om den tysta, sammanbitna kraften
i det finska psyket, denna seghet i viljan,
som i höst blivit föremål för hela världens
uppmärksamhet. Kan icke kärnpunkten i
Sallinens konst få sin belysning i de ord,
som en svensk tidnings utsände medarbetare
skrev den 9 oktober om den tättpackade
folkmassan vid Helsingfors’ centralstation,
då minister Paasikivi anträdde sin svåra
resa till Moskva: »Det finns ingenting så
grått som en grå finsk folkmassa under en
grå finsk hösthimmel, men kring denna står
ett skimmer av högre ting — av kärlek till
621
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
