Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Bo Bergmans »Gamla gudar». Av Sten Linder
- Filmkrönika. Av Herberg Grevenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bo Bergmans »Gamla Gudar»
»Än leva de gamla poeter!» frestas man att
utbrista, när man lägger Bo Bergmans nya
diktbok ifrån sig — utan att därför vilja säga
något ont om de unga. Vad det till sist kommer
an på, i dikten som i livet, är den mänskliga
äktheten, som det talas om i den Prolog vid
Dramatiska teaterns tjugufemårsjubileum,
vilken avslutar diktsamlingen:
Men nytt och gammalt gör föga till,
allt vrakas, allt går igen, och tempel
och gudar och dogmer och drill
växla som smakens snillestämpel.
Blott äkthet blir alltid gill.
*
Filmkrönika
Av Herbert Grevenius
ADJÖ, MR. CHIPS har blivit ett
äreminne i rena och enkla linjer över det
vackraste i engelsk livsstil: förmågan att
med bibehållet eller förvärvat sinne för humor
och proportioner växa in i en liten gärning,
så att den blir stor och betydelsefull. Eller
om man så vill: att tala lågt så det hörs.
Det finns ingenting briljant i denna
märkligt fulländade film. Här bara berättas, med
en konstlöshet som i varje moment känns som
artistisk tukt. Det lugna och jämna
bildflödet fångar mjukt det på en gång tidlösa
och ungdomligt pulserande i den
collegeatmosfär, där mr. Chips fogar termin till
termin i en livslång lärargärning. En av
seklerna skavd institution, både vördnadsvärd
och inte vördnadsvärd, det förra mest, en
av de klassiska utbildningsanstalter för
gentlemen, vilka liksom gentlemennen anses ha
sett sina bästa dar. Det är ju också när
någonting tillhör det förgångna, som det i dikt
kan så slutgiltigt fixeras som i James Hiltons
fina men kanske inte så fasta
miniatyrroman. Och tillbakablickandets vemod ger
också den konstnärligt mer helgjutna filmen
dess egenartade och dämpade ton. Den är
resultatet av ett samarbete på engelsk botten
mellan engelska och amerikanska krafter. För
det dristiga initiativet: Irving Thaiberg, den
unge framsynte och alltför tidigt bortryckte
amerikanske produktionsledaren, för regin:
amerikanen Sam Wood, för manuskriptet:
Robert Sheriff, bland andra. Det är det
vackraste som på länge sänts oss från väster.
Man hade på förhand kanske tänkt sig
mr. Chips själv något annorlunda. Den
victorianska farbroderligheten ger så lätt
en vision av klotrundhet. Robert Donat
korrigerade definitivt varje sådan
fantasibild. Så måste mr. Chips ha tett sig i sin
förvandling från den unge, lite för skönjbart
ärelystne och alltför korrekt vänlige mr.
Chipping till den sprittande livliga och
ogenerade gamla herrn med den glansiga
fågelblicken och den halvspringande gången. Sin
speciella pregnans får det däremellan
instuckna porträttet av den lite bittra och
skygga ungkarlen med sin illa dolda
ömhetslängtan bakom den humorlöst slokande svarta
mustaschen. Där han huttrande spankulerar
kring i dimman bland bråddjupen i
Salz-kammergut blir han några ögonblick en
personifikation av den skranglige och lite på en
höft utrustade engelske medelklassturisten,
han som lika oberörd beskådat alla länder
och med samma behärskning skådat ut från
alla toppar. Det lyser av anglosachsisk
självironi kring dessa scener, där Chipping med
det mest prosaiskt oöverlagda hjältemod
klättrar och klänger förbi svindlande stup
för att ta sig fram till det förtrollande friska
väsen (Greer Carson), som roat sig med att
sitta lite längre upp i dimman och ropa
mellan frukostsmörgåsarna. Hans lyckliga öde.
Kvinnan som ska ta tjälen ur kroppen på
honom och från den nervöst slutne Chipping
förvandla honom till den Chips, som med en
enkel men riktig människas geniala intuition
669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0733.html
