Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Bruno Liljefors. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bruno Liljefors
Fot. Irdn C. E. Fritzes k. hovbokhandel.
Sommarnatt. 1924.
något vackert och jag vill knäppa något
på guitarren till». Det var, bland annat,
ett par steglitsor. Det var lätt antytt,
det hela, men rent fantastiskt bedårande
voro de ensamma, liksom ditdroppade
men bilden behärskande klickarna av
kadmiumgult och ett rött, som man
knappast återfinner på någon färgkarta, men
som jag mindes sedan fågelfängardagar i
det längst förflutna. Och det var
domherrarna på fröstabbarna i snön. Det var
bara detta att deras bröst voro så
livslevande att jag frågar mig, som Liljefors
gjort det i sin bok: kan det röda vara så
vackert ?
Liljefors var lyckosam i alla
konstbranscher, ehuru han endast tillfälligt
ägnade sig åt dem som icke utgjorde hans
egentliga kallelse. Han målade även
porträtter. Så olikartade som personligheter
modellerna än voro, och så växlande än
målningssättet, synas de mig alla vara
fullgångna konstverk. Kanske gå dock
mina sympatier starkast till den i unga år
målade bilden av fadern, vilken förefaller
mig vara den mest ursprungligt
Liljeforsska. Även som skulptör har han
framträtt under olika tidsskeden, tidigast 1893
med den i silver utförda »Atleten», senare
med »Havsörnen» från år 1912 och sist med
»Sopande flicka», samtliga utmärkande sig
för den rörelsemomentets harmoniska
spänning, som kännetecknar hans djurbilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
