Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Vad Konstantins triumfbåge berättar. Kring ett nyutkommet arbete. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström
Slutscenen i den historiska frisen visar
ett congiarium, en kejserlig
penningutdelning till folket. Efter segern står kejsaren i
kretsen av sin senat och låter sin ynnests
guld strömma över medborgarna.
Framställningen är här given med stilens hela
ymniga, enträgna berättarlusta och ger oss
med realistisk tydlighet en bild av hur det
hela gick till. Borgaren stiger upp i en
liten hall en trappa upp till en loge i
mezzaninen. Där sitter kejsarens
ämbetsmän, tre och tre i olika bås för de olika
rotarna. En läser upp namnet på borgaren
i mantalslängden, en annan räknar upp
summan och registrerar den, och en
kronobetjänt utlämnar pengarna. Han har ett
redskap i handen, som jag närmast skulle
vilja likna vid en rektangulär plättlagg
med urtagningar passande för mynten.
Där lägges ett mynt i varje urtagning. På
det sättet får ämbetsmannen omedelbart
kontroll att han givit rätt summa.
Borgaren håller upp sin toga, och behändigt
häller kronobetjänten pengarna i togans
veck. Arkitekturen med logerna för de
olika rotarna påminner om anordningarna
vid ena långsidan i det nyutgrävda Cæsars
Forum i Rom.
*
Den övriga konstantinska utsmyckningen
kan i historiskt intresse ej mäta sig med
frisen, men intressant är att se, hur allt är
inpassat i en ideologisk enhet, att bågen
alltså inte bara i sin arkitektur utan också
i utsmyckningens innehåll bildar en
oupp-löslig enhet. På postamenten till de
för-kroppade kolonnerna återkomma Victorior,
romerska soldater och deras fångar. Här
kommer ånyo Sol Invictus fram. Inuti de
båda sidogenomgångarna sitta väl
bevarade byster: Konstantin i par med Sol
Invictus, hans medkejsare Licinius
tillsammans med Jupiter. Det är förresten samma
kombination, som vi finna på de samtida
myntpräglingarna, vilka på ett glänsande
sätt inte bara här sluter upp som
bekräftande dokument, och som med rätta flitigt
utnyttjats av L’Orange. Till det
konstantinska hör slutligen de allegoriska
svickel-figurerna över de tre genomgångarna:
flygande Victorior med troféer, vidare
årstiderna och slutligen flodgudar,
betecknande framgången, den vegetativa
frodigheten och de underkuvade provinserna: en
jelicitas publica enligt hävdvunnen
standardiserad symbolik.
Ovan antyddes, att på bågen använts
en del reliefer, tagna från äldre monument.
De äro samtliga arbeten av högsta klass.
Det intressantaste med dem är här
emellertid kanske inte kvaliteten utan den
omständigheten — som L’Orange
understryker — att de med endast små omändringar
bragts att passa in i ett nytt
idésammanhang, i och med att de fogats in i
Konstantinbågen. På de södra och norra
långsidorna sitta vardera fyra magnifika
hadri-anska medaljonger, grupperade två och två.
De på kortsidorna äro däremot
konstantinska. Dessa senare föreställa Solen, som
far upp i sin vagn och på den andra
månen -— Luna — som går ned. L’Orange
tolkar dem utan tvivel riktigt som
symbolen för världsalltet, som det kosmiska
skeendet; här möter oss åter Sol Invictus
som världens herre. De på långsidorna
grupperade hadrianska medaljongerna, som
ligga i samma svit, framställa ömsom
jakt-ömsom offerscener. På centralpersonerna ha
i dessa medaljonger huvudena huggits om
till att föreställa Konstantin och hans
medkejsare Licinius. På den södra
långsidans medaljongpar står Konstantin
ständigt i offerscenen, Licinius bredvid i
jaktscenen; på norrsidan, som var bågens
huvudsida, är det tvärtom. Dessa i sitt slag
alldeles klara scener med jakt och offer ha
här genom att överföras på Konstantin
och Licinius fått en annan betydelse, de
ha med den lilla ändringen av huvudena
fördjupats till sin innebörd. Den parvisa
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0242.html
