- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
219

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

mande liksom i yrsel — han vittnar om
blodets helgd och blodsutgjutelsens sakrament,
om hur rikets krafter ska samlas i gemensam
underkastelse under en ledare. »Ni har
tjänat er upp i kriget, kan jag se», säger Herman
Riesler. »Vad var ni dessförinnan?» — »Lite
av varje», svarar mannen undvikande. —
»Vad ska ni bli nu?» — »Jag har beslutat bli
politiker.» — »Vad heter ni?» — »Jag heter
Sesar.» Därmed är temat angivet. Hemmet i
det sönderskjutna huset kommer att
splittras, de två raska söner som småningom växa
upp där komma att stå mot varandra i nya
krisers söndring, och till sist bli de offer för
den nye Cæsars sätt att bruka makten, när
folket omskapas till verktyg för nästa krig . . .
Man kunde frestas tro, att Harald Beijer
tagit intryck av Kaj Munks diktatorsdramer
— framförallt »Sejren» — om man inte visste
att han själv före Kaj Munk behandlat
cæsarismens problem i sin stora roman
»Soluppgångens tid» där maktmänniskan fick en
miljö och en karriär som påminde om Josef
Stalins. Också den partiledare och statschef
han nu kallar Sesar har skymtat förr i en av
hans romaner, »Den goda gärningen» från
1934. Det gäller ett av de problem som hållit
Harald Beijer besatt alltsen han började
dikta: och han har från sin ungdoms
vandringsår förtrolig kunskap om den miljö där
han låter berättelsen om Joos Riesler utspelas.
Nu är det kanske icke helt ofarligt för denne
diktare att låta sin fantasi tumla med motiv
ur världshistorien. Han kan frestas att låta
sitt epos slå över i melodram, och hans
medvetet enkla betraktelser, vilka vanligen äro
slående träffsäkra, få ibland en biton av
frikyrkopredikan. Det har kanske också sina
vanskligheter att så envist som han gör hålla
sig till skeendets psykologiska aspekt och
moraliska innebörd: det realpolitiska
händelseförloppet kan han inte analysera, ty då
kunde hans europeiska stormakt inte längre
få gälla som fingerad. Och ideologierna avstår
han principiellt från att diskutera. Detta gör
nog att det kan bli lite svårt att få grepp om
huvudpersonen, Hermans son Joos Riesler,
som går över från »de röda» till »Sesarpartiet».
I realiteternas värld är det lätt att tänka sig,
hur t. ex. en upprorisk och patriotisk tysk
medelklassyngling under trycket av
depressionen omkring år 1930 kunde slitas i valet
mellan marxismens väg och
nationalsocialismens. Men så framställes inte Joos Rieslers
fall. Han är upprorisk mot den beräknande

Harald Beijer.

och småttiga partibyråkratien hos de röda —
och så faller han mot bättre vetande offer
för den suggestiva kraften i Sesars
demagogiska vältalighet, på en enda kväll. Han
verkar inte endast splittrad, utan svag — och
det var inte diktarens mening. Men vad som
händer sedan, inom Joos Riesler och inom
Sesar själv, skildras enkelt och ohyggligt
riktigt. Den nye Joos Riesler känner sig
förvandlad till att passa den uniform han bär: men
det är hans oförvandlade rest av rättskänsla
som tvingar honom att förråda en politisk
förbrytelse som han och hans bror begått en
gång. Och folkdomstolen skickar hans bror i
döden, men frikänner honom själv, Ledarens
kände favorit. Då öppnas hans ögon för vart
han varit på väg. Joos Riesler blir en Johan
Ulfstjerna. Hans dåd misslyckas, och han blir
arkebuserad, men Sesar fick dock se sin
skyddsling lossa skottet. Och därmed tappar
Sesar den sista kontakten med det
mänskliga, han flyr in i maktberusningens
självför-gudning som är Cæsarers förbannelse:
människan försvinner bakom den
människoätande avguden. Händelseförloppet är
fingerat. Men Harald Beijers konst tvingar en
att se att ett stycke världshistoria har haft
sin gång.

219

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free