Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Vilhelm Lundström och Göteborgs Högskolas kurs i Rom 1909. Av Axel W. Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelm Lundström och Göteborgs Högskolas kurs
Utsikt över Palatincn igog.
Fotografiet är taget från Aventinen över Circus Maximus’ dalgång, där då ännu den judiska
begravningsplatsen låg, mot Palatinen med den nu rivna Villa Mills t. v., ruinerna av Septimius Severus’
termer och palats t. h.
och därifrån hotade Rom självt.
Lundström frågar: »Hur mycket av detta är
säkert?» och han svarar: »Det är omöjligt
att veta.» Han ger skäl för och emot och
mina anteckningar sluta med orden: »Det
hela är följaktligen synnerligen vagt.»
Alen det var inte bara med de antika
källorna Lundström önskade bringa oss i
närmare kontakt; han siktade ännu längre.
Han uttrycker det själv: »Vandringen en
daggfrisk majmorgon utmed den gamla
Via Appia upp till Albano och färden från
Anzio till Astura utmed den öde latinska
kusten torde särskilt högst betydligt ha
fördjupat deltagarnes insikter rörande
La-tiums natur och speciella landskapskynne.»
Den 29 maj slöts undervisningen med en
exkursion och föreläsning ute i Arvalernas
heliga lund, »på den i försommarens fullhet
blommande campagnan». Lundström själv
och de flesta av kursdeltagarna foro skilda
vägar hemåt, men några stannade kvar och
företogo på egen hand exkursioner bl. a.
till Ostia och till Pompeji, och jag vet,
att Lundström livligt beklagade, att tiden
ej tillät honom att själv leda dessa. Han
säger: »Skulle en ny kurs någon gång
komma till stånd, torde exkursionernas
antal böra betydligt ökas.»
Det var en omänsklig arbetsbörda
Lundström påtagit sig och det behövdes förvisso
hans entusiasm och arbetsförmåga för att
på den knappa tid som stod till buds
verkligen kunna ge något av bestående
värde. Vid sidan av undervisningen hade
han tusende omsorger om kursdeltagarna
av mera praktisk art och det är ej
förvånansvärt, att han understundom kände
sig fullkomligt tröttkörd. Ett tillfälle
erinrar jag mig alldeles särskilt. Professorskan
Enni Lundström, som troget stod vid hans
sida, hade redan då en vacklande hälsa
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
