Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur skissboken. Av Gunnar Ekelöf - En dröm - Don Juan i skärselden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur skissboken
Av Gunnar Ekelöf
En dröm
_IL AN VÅNDE SIG i sömnen,
oroligt som om någon rört vid honom, men
ändå utan att känna någon oro. I
drömmen kände han kärlek inom sig, kände att
han älskade henne.
Det var ingen vällustig dröm. Den var
sval och lätt. Han kände hennes närvaro i
sitt dunkla medvetande som en vindfläkt,
en mjuk, ren hand. Och ur detta ögonblick
av halvt uppvaknande sjönk han åter ned
i en lugnad, rogivande dvala. Han älskade
henne och allt var gott. Allt var så enkelt
och klart.
Men flera gånger under de sakta
ljusnande morgontimmarna väcktes han åter
till hälften av fågelsången som trängde
in genom det gläntande fönstret, och
ständigt återvände till hans sinne detta lugna,
tröstande medvetande, som ånyo lät
honom sakta sjunka ner i en mjuk och mörk
stillhet, alldeles vindlös men ändå levande,
så levande som om döden inte längre funnes.
När han vaknade var det med samma
känsla av lättnad och utvilad ro. Han låg
och såg upp i det vita taket, lät blicken
glida längs listen tills den mötte hörnet
och började sjunka nedåt, som av sin egen
tyngd. De välkända tingen i rummet,
möblerna, kläderna på stolen gav honom en
svag känsla av obehag.
Och med en plötslig, smärtsam ilning
mindes han gårdagen, att det var slut
emellan dem, mindes förklaringarna,
situationerna, förebråelserna, omständigheterna.
Det var bara i början som minnet värkte
till. Sedan kändes det hela bara som en stor
tomhet. Tomhet, ensamhet, hemlöshet och
att han på något vis stod hjälplös inför livet.
Bitterhet fanns där också. Om han bara
kunde och finge somna bort från det hela
igen, drömma det hela gott igen.
Och plötsligt kände han det som om
drömflickan och den han skilts från inte
kunde vara en och samma. Han visste
inte varför, det var något som sade
honom det.
Och innan den molande tomhetskänslan
återvände hann han nästan med ett
småleende tänka på hur synd det bara var att
han inte fått veta vem hon var som han
lärt känna i drömmen, och undra var i
staden —• eller världen — hon nyss hade
vaknat och nu steg upp för att börja den
nya dagen, känd eller okänd.
Don Juan i skärselden
En novembernatt i ett förfelat år, en natt
då den botgörande Don Juan längre än
vanligt dröjt sig kvar vid bordet med vaxljuset,
luntan och dödskallen, väcktes han
plötsligt ur sitt ensamma grubbel av ett iskallt
luftdrag från fönstret som kom ljusets
låga att vika undan och fladdra. Det
tunga draperiet rörde sig otydligt. Iskall
av skräck tyckte han sig skymta någonting
vitt i springan. »Månsken», tänkte han för
att lugna sig, sträckte fram handen och
gläntade. Då stod där i den höga
fönstersmygen en naken kvinna.
På fötterna hade hon koketta, hög-
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
