Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Prins Pauls Museum i Belgrad. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Pauls Museum i Belgrad
artikel i Konstrevy — dit den intresserade
hänvisas — närmare redogöra för det
jugoslaviska måleriet av i dag, skall jag ej
här sysselsätta mig därmed. Jag
inskränker mig till att i all korthet nämna namnen
på några av de förnämsta målarna.
Bosatta i Belgrad äro Ivan Bijelic och
Branko Popovic, vilka äro ungefär
jämnåriga med de tyvärr redan bortgångna,
begåvade målarna Miroslav Kraljevic (1885
•—1913) och Josip Rasic (1885—1909). I
samma stad bo även mina vänner Marko
Celebonovié, Petar Lubarda, Zora
Petro-vic, Branko Popovic, Vasa Pomorisac,
Predag Milosavlevic och Milo Milunovic,
Petar Dobrovic, Ivan Tabakovic — de tre
sistnämnda verksamma som professorer vid
konstakademien. I Zagreb leva och verka
Vladimir Bede och Marino Tartalja, även
de knutna som lärare till denna stads
akademi.
Samtliga dessa konstnärer ha fått sin
utbildning i Paris, varav deras måleri även
i hög grad är präglat, och där lever och
verkar ännu — liksom skulptrisen Raika —
den ytterst begåvade bohemen Milevoje
Uzelac, en inom franskt konstliv välkänd
figur.
Alla dessa unga artister äro rikligt
företrädda inom museet och man ser tydligt
hur museiledningen lagt sig vinn om att
förvärva båda många och goda prov ur de
inhemska konstnärernas produktion. De
Toma Rosandic. Självporträtt.
jugoslaviska målare, som i dag äro i
femtioårsåldern, äro ej företrädda med enstaka
verk, som vanligtvis sker i andra länders
museer, utan representerade med ända upp
till mellan femton och tjugo arbeten var.
Även av den yngre generationen, de som
äro omkring tjugofem och trettio år, köper
man gärna flera dukar.
Detta är givetvis en lika klok som
förutseende museipolitik. Det är både
enklare och framförallt billigare att i god tid
köpa de levande konstnärernas arbeten,
än att senare — och kanske för sent —
och för betydligt dyrare medel söka
komplettera musei beståndet.
Ovanstående artikel, som skrevs 1940, kom redaktionen till hända först efter det jugoslaviska
sammanbrottet.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
