- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionde årgången. 1941 /
541

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Bedřich Smetana i Göteborg. Av J. Hodin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B e dr i ch S m et a n a i Göteborg

Gade: Elverskud (2 ggr)

Wagner: Körer ur Tannhäuser och Lohengrin,
förutom många brottstycken ur andra verk av de
nämnda mästarna.

Vid sidan av sin verksamhet som lärare och
dirigent framträdde han framför allt som
konsertgivare. Även då fullföljde han
pedagogiska och reformatoriska avsikter, och det var
icke alltid lätt. Smetana vågade sig på att
föranstalta triosoareer. Den första ägde rum i
februari 1857, och Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning skrev därom:

Herrar Smetanas och Czapeks vågsamma företag
att föranstalta offentliga musiktillställningar, vilkas
programmer uteslutande upptagas av »Klassisk
kammarmusik», har krönts med en framgång, som är
hedrande för den musikaliska andan inom Göteborgs
samhälle. De tvenne hittills i Frimurarnas lokal
givna soireerna hava nämligen varit så talrikt besökta,
som den trevliga och propra salen medgivit, och
publiken har genom sitt särdeles livliga bifall ådagalagt
såväl sitt intresse för själva musiken, som sitt
tacksamma erkännande av samtliga de utförandes
talangfulla bemödanden.

Genom soirégivarnas ädla nit och verksamhet för
att göra god musik allmännare känd har således
Kammarmusiken av ganska värdiga händer blivit införd i
våra konsertsalar, och med det vackra omhuldande
från publikens sida, som tyckes vara densamma ärnad,
är det allt skäl till den förmodan, att den fortfarande
skall hålla sig uppe på konsertrepertoaren och komma
att ganska väl trivas och frodas i detta för densamma
ej så alldeles vanliga klimat...

I avseende på utförandet instämma vi villigt och
tacksamt i publikens bifall. Hr Smetana framstod
(månne stundom icke något för dominerande?) genom
sitt solida och om vana att röra sig i dessa regioner
vittnande spel.

Smetanas spel fann överhuvud en god
genklang i pressen. Då en kritiker skrev att
man ännu aldrig hört Beethovens
c-moll-konsert så spelad i Göteborg, antecknade
Smetana i sin dagbok: »Det tror jag, ty med
undantag av en enda konsertgivare, vars namn
jag inte känner, ha endast dilettanter spelat
den här.»

Göteborgstiden är av största betydelse för
bedömandet av Smetana som virtuos. Han
var överhuvud en av sin tids bästa pianister
och man har förstått uppskatta hans talang.
Professor Bauck, Dagligt Allehandas
musikrecensent, bedömde Smetana på följande sätt,
då han konserterade i Stockholm 1861:

En stor färdighet är i våra dagar icke mera sällsynt;
ej alldeles lika ofta förenas en motsvarande säkerhet
och precision, och minst vanlig är diktionens
intelligens, som, ej inskränkt till kännedomen om
instrumentets effekter, förstår att för varje fras finna dess
poetiska uttryck, dess skönaste nyans. Att hr Smetana i
mer än vanlig grad äger dessa egenskaper, vilka

Fröjda Gump ert.

först stämpla virtuosen till artist, lär ingen bestrida,
som i går hörde hans utmärkta spel.

Och fru Magnus berättade: »Han spelade
på ett förtrollande sätt, med mycken känsla,
men utan överdriven sentimentalitet, ty sådan
avskydde han.» Den vackraste kritiken är
dock Göteborgs-Postens den 23 februari 1859.
Där heter det:

Hr Smetanas sköna ansats av sina toner är en
hemlighet, som ej kan läras — den kommer inifrån, från
hans egen poetiska känsla, och den unge violinistens
lätta, luftiga toner smögo sig på ett älskligt sätt till hr
S’s oefterhärmliga pianissimo och detta elegant fina
spel, som är denne konstnärs starkaste egendomlighet.
Det låg en doft av poesi över det hela, som smekte
örat och gjorde hjärtat gott.

Till Stockholm reste Smetana på
uppmaning av prins Oskar, som hörde honom spela i
Göteborg, då han medverkade vid en
festkonsert till prinsens ära i september 1860.
Smetana skriver från Stockholm till sin
hustru i Göteborg:

I går den 13 spelade jag för andra gången på Kungl.
Teatern, nämligen Beethovens c-moll-konsert med
orkester, och efter andra stycket tre mindre saker solo.
Efter konsertens första sats måste jag två gånger stiga
upp från pianot och tacka, bifallet ville inte taga slut.
Men mer än detta gläder mig den härvarande kritiken
i tidningarna, vilka alla instämma i berömmet. Jag
har skaffat mig dem för att kunna uppvakta med dem
överallt i original och översättning.

201

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:46:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1941/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free